Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Diorama i Biologiska museet utfört av Gustaf Kolthoff
och Bruno Liljefors. Foto Marie Andersson.
Dessa konstnärer utvecklade efter hemkomsten en svensk egenart inom konsten
runt sekelskiftet 1800/1900. Målarna blev ”konservativa nationalromantiker och
stämningsmystiker” enligt konsthistorikern Folke Edwards (2000). De följde dock
den allmänna trenden på kontinenten, nämligen symbolismen, en konstform som
innebar en brytning med den detaljrika realismen som troget avbildade naturen.
Som symbolister hade de inspirerats av Gauguin och van Gogh, vilka använde
färg och ljus på ”sammanfattande” ytor som främsta uttrycksmedel – färgsymboler
– i stället för detaljer.
Skymning med blånande berg i det sakta avtagande nordiska sommarljuset var
ett typiskt motiv för de svenska nationalromantikerna. Till de betydande inom
denna genre hör också Björn Ahlgrensson (1872–1918), vars mest kända verk
betecknande nog heter Skymningsglöd, och Fritz Lindström (1874–1962) med
sina stämningsfyllda landskapsmålningar från bland annat Klarälvsdalen.
En av Gauguins elever var Helmer Osslund (1866–1938). I hans målningar som
präglas av stark kolorit finns exempel på både nationalromantik och symbolism.
Han har ”bidragit till att göra fjällvärlden känd och älskad. Lappland blev för
Båda tillhörde Rackstadgruppen. Prins Eugene var också ”stämningsmålare” under
1890-talet, och för övrigt en framstående landskapsmålare. Osslund vad Tahiti
blev för Gauguin” (Hjertzell 1996). Lika kända är emellertid hans tavlor med
motiv från Nordingråkusten och Ångermanälvens dalgång.
En efterföljare till Osslund som norrlandsmålare var Leander Engström (1886–
1927). Han tillhörde den grupp Matisse-elever, som omkring 1910 revolterade
109