Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

åter äro dels ej längre växtliga, dels mindre utvecklingsbara - - - till hinder för
uppkomsten av nya livskraftiga plantor.”
Om återväxtlagen på Gotland skrev kommittén att den visat sig ”vanmäktig, då
det gällde att framkalla en tillfredsställande skogsvård.” Jägmästaren i Gotlands
revir skrev 1897 till kommittén att återväxtlagen skulle vara verksammare än
dimensionslagen, ”om den blott efterlevdes och kontrollen ej vore lagd i
kommunalnämndernas händer.”
Industriexpansion i rasande fart
Drivkraften för skogsindustrins starka expansion var de liberala strömningarna
under större delen av 1800-talet. Liberalismen frigjorde initiativkraft och
produktionsresurser. Sverige fick en förordning om aktiebolag 1848 och om full
näringsfrihet 1864. Från 1864 rådde i praktiken även fri banketablering (Norberg
1998), vilket hade en avgörande betydelse för kapitalförsörjningen vid
skogsindustrins uppbyggnad. Internationellt kapital strömmade in. Genom dessa
institutionella förändringar skapades förutsättningarna för Sveriges industriella
utveckling under resten av 1800-talet (Magnusson 1999).
Den allmänna liberaliseringen av världshandeln var till stor fördel för Sverige. En
av de viktigaste konsekvenserna av detta var att Sverige kunde konkurrera med
Canada på ungefär lika villkor, sedan England slopat importtullarna. Ungefär 40
% av trävaruexporten gick till England (Lundberg 1984).
Skogsindustrin, vars snabba utbyggnad började omkring 1850, hade naturligtvis
kortsiktigt en stor fördel av att skogsbruket var avreglerat. Skogstillgångarna
kunde hanteras fritt. De liberala tankegångarna hade också lett till att statlig
skogsmark sålts till enskilda från 1820-talet och framåt, att järnbruken fick rätt
att köpa de rekognitionsskogar, som staten tidigare upplåtit (Arpi 1959), samt
att avvittringen intensifierats. Därigenom ökade de skogsarealer, som kunde
disponeras fritt av sina ägare.
Viktigt för skogsindustrin var även att skogstillgångarnas tillgänglighet och
skogsprodukternas avsättningsmöjligheter förbättrades. Flottlederna utökades
till ett mycket finförgrenat transportsystem, som möjliggjorde transport av timmer
från praktiskt taget all skog i Värmland, Dalarna och Norrland. Även i södra
Sverige förekom viss flottning. Som ett mått på utbyggnaden kan nämnas att
flottledernas längd i landet utökades från 100 mil 1860 till 2000 mil 1895
(Nordquist 1959). Det var en transportteknisk revolution av samma dignitet som
den maskinella utvecklingen i skogsbruket på 1950- och 1960-talen.
92