Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

alltså Domänverket, den mest aktiva, och hade fram till 1950 avsatt 362
naturreservat. På kronans marker hade även bildats femton nationalparker
omfattande 400 000 hektar. Härtill kom ett stort antal fridlysningar av
naturföreteelser, såsom märkliga träd och geologiska lämningar, djurarter och
växter, sammanlagt ca 5 600, på kronans och enskildas skogar (Aminoff 1953),
vilket visade att man verkligen följt intentionerna i 1909 års lag om att skydda
naturen.
Fram till 1930-talet dominerades naturvården av skyddsaspekten. Man
diskuterade till och med under 1920-talet att skydda nationalparkerna mot
vandrare, vilket orsakade en konflikt inom föreningen (Hanneberg 1999).
Under1930-talet vann emellertid den sociala aspekten på naturvården terräng.
Romell bidrog under 1940-talet till nästa skifte i naturvården, nämligen att skydd
av natur ibland också måste innebära vård. Enbart skydd var fortfarande befogat
för bland annat urskogar, de norrländska nationalparkerna och för vissa
naturreservat och naturföremål.
Naturskyddsföreningen var länge landets enda riksorganisation inom miljöområdet.
Successivt bildades också naturskyddsföreningar på läns-, landskaps-, kommunoch
sockennivå (Aminoff 1959). I några kommuner, exempelvis Motala,
Norrköping och Västerås, tillkom kommittéer eller nämnder för naturskydd. Vissa
av organisationerna var lierade med SNF (Hanneberg 1999). Föreningen
engagerade under det första decenniet också cirka 300 distriktsombud.
Vill man följa naturvårdens tidiga historia på riks- och lokalplanet fram till 1960talet,
återspeglar den sig bäst i SNF:s tidskrift Sveriges Natur och dess årsskrift
med samma namn. SNF hade redan från bildandet av föreningen framstående
ekologer i ledningen, och bland de mest anlitade skribenterna fanns Kai Curry-
Lindahl, Nils Dahlbeck, Lars-Erik Esping, Lars-Gunnar Romell, Rutger Sernander
och Edvard Wibeck. Dahlbeck var sekreterare 1936–1951 och hade idén att
föreningen skulle förvandlas från en akademisk klubb med endast cirka 2500
medlemmar till en folkrörelse. Han medverkade även när Fältbiologerna bildades
1947. Några år senare fick han anställning vid Radiotjänst som en av de första
naturjournalisterna. Wibeck var jägmästare och skogsforskare med inriktning på
skogsföryngring i Norrland. Som naturvårdare var han dock mer framgångsrik,
och kämpade för och lyckades att få naturområdena Muddus, Sjauna och Store
Mosse skyddade som nationalparker. Andra kända personer med uppgifter inom
SNF var naturfotografen Rune Bollvik, som under 1950-talet startade lokala
SNF-krestar, och ornitologen Erik Rosenberg, som bland annat arbetade för
skydd av hotade fågellokaler.
141