Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

lärjungar. Han studerade slåtterängar i Grangärde Finnmark med hänsyn till
vegetationens beroende av ljus och vatten, samt ängarnas produktion och
näringsbalans.
De skogsekologiska forskarna i övrigt behandlade fram till 1960-talet
huvudsakligen delar av ett ekosystem eller olika aspekter på dess funktion.
Hesselman och Romell, som representerade första respektive andra generationen
ekologer, låg dock nära en helhetssyn på ståndorten eller växtplatsen. I
förlängningen av deras experimentella ekologi låg projektet Barrskogslandskapets
ekologi. Nästa generation ekologer, bland dem professor Carl Olof Tamm,
fullföljde föregångarnas intentioner: ”Tamms arbete vid Skogsforskningsinstitutet
var ett klart fall av skogsforskningens ekologisering (Söderqvist 1986)”. Tamms
professorsstol ändrades 1962 från beteckningen ”Botanik och markvetenskap”
till ”Skogsekologi”, den första i Sverige med ekologisk beteckning. Tamm har
stått för kontinuitet och utveckling av den skogliga ekologivetenskapen under
andra hälften av 1900-talet.
Carl Olof Tamms forskning är mångsidig och liknar mycket Hesselmans, d.v.s.
ett brett arbetsfält som pendlar mellan grundforskning och tillämpad forskning,
främst inom området näringstillstånd och näringscirkulation i skogliga ekosystem.
I arbetet med sin avhandling inspirerades Tamm (1953) av en undersökning utförd
av Romell tre årtionden tidigare och av Stålfelts växtekologiska forskning. Tamm
studerade ett växtsamhälle bestående av endast en art, skogsmossan Hylocomium
splendens, ur olika aspekter. Han kombinerade undersökningar av miljöfaktorerna
och växtsamhällets struktur, mätningar av mossindividernas tillväxt och storlek
med fysiologiska analyser av mossans upptagning av näring. Tamm (1991)
förklarade senare, att det varit en livslång strävan att bedriva en ekologisk
forskning där man på liknande sätt förenade olika områden inom ekologin.
Samtidigt var det också viktigt att behandla data från äldre försök på ett ”nytt
integrerat sätt”, en erfarenhet som han själv gjorde när han skulle utreda
försurningens effekter på marken (se nedan).
Ett annat uttryck för Tamms syn på långsiktigheten i ekologiforskningen är hans
nu mer än 60-åriga observationsytor med fleråriga örter på ängs- och skogsmark
(Hellmark 2004).
161