Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

förutsättningarna för forskningen inom biologiska ämnen, och inte minst inom
syntesämnet ekologi. Den påverkade också religionstänkande och naturfilosofi,
och har sysselsatt människors tankar om tillvaron allt sedan den blev allmänt
känd.
Mottagandet och acceptansen av Darwins teorier var av största betydelse för
utvecklingstakten i naturvetenskaperna. För många torde Darwins teorier om
den biologiska utvecklingen ha kommit som en brutal överraskning. Både forskare
och lekmän hade ju fångats av romantikens världsbild. Att nu konfronteras med
tankar om en natur, där strid på liv och död var utvecklingens vardag, kunde
vara svårt att acceptera. Detta gällde även Darwin själv när han övergick från sin
romantisk-religiösa tro på skapelsen till sin nya insikt om den obönhörliga kampen
i naturen 1859. Den vilda och hårda natur han mötte under resan var långt ifrån
och ofta motsatsen till det arkadiska landskap han var van vid hemma i England.
Hemkommen fann han emellertid, att även i det lantliga, rofyllda engelska
landskapet förekom strider på liv och död bland växter och djur.
Det bör nämnas att Huxley (se nedan) i motsats till Darwin ansåg att det förutom
det långsamma successiva urvalet krävdes även större steg i utvecklingen för att
åstadkomma de stora skillnaderna mellan organismerna (Bergström 2000). Detta
visade sig också senare kunna vara fallet, då holländaren Hugo de Vries (1848–
1935) vid början av 1900-talet lanserade sin teori om mutationer, det vill säga
språngvisa förändringar av arvsanlagen. Intressant i sammanhanget är att Darwin
i inledningen till ”On the Origin of Species” är tillräckligt ödmjuk som forskare
för att göra ett förbehåll till sin huvudtes när han skriver: ”Vidare är jag övertygad
om att det naturliga urvalet har varit den viktigaste, men ingalunda den enda,
drivkraften till dessa förändringar.”
Darwin väntade sig inte att kunna övertyga gamla erfarna forskare vilkas hjärnor
var fyllda av fakta som bearbetats ”utifrån en synpunkt diametralt motsatt min
egen.” Han förutsåg att ”Några få naturforskare begåvade med stor andlig
elasticitet, män som redan börjat tvivla på tesen om arternas oföränderlighet,
kommer kanske att påverkas av denna bok.”
Han förhöll sig också avvaktande till de ofta hetsiga diskussioner som utbröt
efter publiceringen. Andra, som kan benämnas de första darwinisterna, stred för
hans sak, främst rektorn vid Londons universitet, Thomas Henry Huxley (1825–
1895, och den tyske zoologen Ernst Haeckel (1834–1919). Den förre ”vann”
ett mycket omtalat meningsutbyte med biskopen i Oxford om den nya
utvecklingsläran i början av år 1860. Biskopen lär ha frågat Huxley om han var
71