Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Den allmänna världsbilden såväl bland lekmän och naturforskare var sådan att
Darwin fann anledning att upprepade gånger i sitt verk vederlägga antitesen till
sina teorier: ”Men trots att mycket fortfarande är dunkelt, och länge så kommer
att förbli, tvivlar jag inte ett ögonblick – och detta sägs efter de sorgfälligaste
studier och med det mest opartiska omdöme jag är i stånd till – på att den
uppfattning man finner hos de flesta naturforskare, och som jag själv anslöt mig
till – nämligen att varje art måste ha skapats för sig –– är felaktig” .
Det dröjde dock mer än tjugo år efter resan, innan Darwin fann tiden mogen att
publicera sina utvecklingsidéer. Han fortsatte sina livslånga studier, utförde egna
enkla fältförsök och gjorde ständiga naturiakttagelser för att få stöd för sina teorier.
Bland de forskare, vars teorier han byggde på, fanns förutom Lyell och Humboldt,
den brittiske nationalekonomen Thomas Robert Malthus (1760–1834). Malthus
påvisade att livsmedlen endast kan öka i en aritmetisk serie, 1, 2, 3, 4 etc.,
medan befolkningsökningen sker geometriskt, 1, 2, 4, 8 etc. till dess livsmedlen
sätter ett absolut stopp för befolkningsökningen. Darwin tillämpade detta på hela
växt- och djurriket. Han utgick från regeln att alla organismer har en strävan att
föröka sig, men att denna strävan motverkades av ett antal hämmande faktorer,
såsom brist på föda, klimat, sjukdomar, parasiter och andra organismers
konkurrens. Detta blev en viktig del i den ekologiska tankebyggnaden.
På likartat sätt, alltså genom analoga slutledningar, fick han stöd för sina teorier
inom husdjursförädlingen. Han kunde konstatera att människans sätt att på relativt
kort tid avla fram nyttiga raser mycket liknade det naturliga urval som äger rum
under mycket långa tidsrymder. ”Nyckeln till denna gåta ”, skriver Darwin (1859),
”ligger i människans förmåga till ackumulerande urval. Naturen skänker på
varandra följande variationer, varefter människan ackumulerar de som går i en
för henne fördelaktig riktning”.
Darwin kommenterar sin huvudtes med att ”hela denna bok är en enda lång
argumentering”. I denna argumentation är urvalet av de bäst lämpade variteterna
eller variationerna inom arterna ett genomgående tema: ”det faktum att det
förekommer individuella variationer och en del klart identifierbara variteter - -
står som en grundval för hela detta verk — ”Hur har alla dessa utsökta
anpassningar av någon bestämd detalj hos organismen till någon annan detalj och
till de yttre betingelserna, denna organisms anpassning till andra organismer alls
kunnat uppstå och fulländas?”
Svaret på denna huvudfråga återkommer han till ur olika synvinklar: ”Allt detta är
– en oundviklig följd av kampen för tillvaron.— Denna kamp innebär ju att envar
förändring, hur obetydlig den än må vara och hur den än har uppstått, om den på
68