Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Skogsskötseln – inget prioriterat område
Böndernas skogsanvändning var under 1800-talets första hälft ungefär densamma
som under 1700-talet, nämligen uttag av husbehovsvirke, kolved och timmer,
samt svedjning av skog för bete.
af Ström (1830) gör en allmän bedömning av skogarna och finner: På några orter
nedhugges skogen åter, när den blifvit 30 à 40 år gammal, för att svedjas; marken
besås ett à två år med säd, och gifver sedan bete; på andra orter börjar man
utplocka de bästa träden först och de sämre sedan, och hugger öfver allt; och
ingen trakt blir lemnad fredad och ingen blir rätt uthuggen”. Och resultatet blir:
”Sådane blädade skogar gifva ringa avkastning - - och marken öfverdrages med
ogräs, ljung eller lingonris, som hindrar fröens nedträngande, och skogen blir
aldrig sluten och högstammig, utan tillväxten blir svag och afkastningen obetydlig.”
Under andra hälften av 1800-talet tillkom stora leveranser av sågtimmer till den
expanderande sågverksindustrin och från 1870-talet råvara till massabruken.
Avverkningarna bedrevs liksom tidigare i form av dimensionsavverkning eller
plockhuggning av de sortiment som för tillfället behövdes.
Bönderna fick utstå den hårdaste kritiken för ”vanvård”, ”misshushållning”,
”ödeläggelse” m.m. av skogarna. Det var förklarligt att så skedde på 1850-talet
då bönderna var den helt dominerande skogsägargruppen och virkesförsörjningen
till såväl befolkningen som den expanderande skogsindustrin var beroende av
hur bönderna handskades med sina skogstillgångar.
Kritiken höll i sig. Ett halvsekel senare riktade 1896 års skogskommitté en stark
kritik mot bönderna, och sammanfattade denna så här:
”Som ett allmänt resultat av undersökningarna om privatskogarnas tillstånd i landet måste
man angiva, att de, dock med många undantag, äro i ett vanvårdat skick och i regel föremål för
en mer eller mindre stark överavverkning. Huru stor denna är, därom kunna dock icke
exakta upplysningar lämnas.”
Till undantagen hörde bondeskogarna i det mellansvenska bruksområdet, där
spekulationsköp och upplåtelser av avverkningsrätter inte var lika vanliga som
inom övriga landsdelar (Nyblom 1959). Bönderna hade här också påverkats av
den skogsskötsel som bedrevs i bruks- och godsskogarna. I skogsvårdsstyrelsernas
årsberättelser förekom ofta positiva omdömen om skogsskötseln i
dessa skogar, t ex att ”beståndsvården i hög grad främjats genom det goda
föredömet från vissa av bruks- och herrgårdsskogarna” (Svs B 1925).
95