Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...
Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...
Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Virkesförrådets förändring mellan första (1923–1929) <strong>och</strong> andra riks<strong>skog</strong>staxeringen<br />
(1938–1952), alla ägarekategorier, procent (Näslund 1948)<br />
206<br />
Område Ändring i %<br />
Norr- <strong>och</strong> Västerbottens län -10<br />
Jämtlands <strong>och</strong> Västerbottens län - 4<br />
Kopparberg <strong>och</strong> Gävleborgs län + 3<br />
Småland +29<br />
Sydligaste Sverige +27<br />
MoDo:s långvariga experiment med blädningsbetonad luckhuggning från 1900talets<br />
början gav som resultat att ”stora arealer äldre hyggen låg helt improduktiva<br />
<strong>och</strong> rest<strong>skog</strong>sarealerna var betydande. Enda möjligheten för återbe<strong>skog</strong>ning var<br />
sådd eller plantering” (Andrén 1992). Tidigare hade sådd dominerat den<br />
blygsamma <strong>skog</strong>sodlingen. Bolaget hade endast planterat 1 300 hektar under<br />
hela 1940-talet!<br />
Eftersom det var brist på lämpligt frö, beslöt därför bolaget 1950 att övergå till<br />
kalhuggning <strong>och</strong> plantering.<br />
Stig Hagner (2001) tidigare <strong>skog</strong>svårdschef vid SCA, beskriver <strong>skog</strong>stillståndet<br />
i Norrland: Det var ”så nedkört att man idag knappast kan föreställa sig hur<br />
katastrofalt tillståndet var. I SCA:s slutavverkningar som i början av 50-talet var<br />
ett slags saneringshuggningar skördades ca 40 m 3 sk gagnvirke per hektar”.<br />
Överjägmästare Fredrik Ebeling (1959) förmedlade en liknande bild av tillståndet<br />
i norrlands<strong>skog</strong>arna, där slutresultatet av exploateringen bestod av väldiga<br />
hyggesarealer utan återväxt, <strong>och</strong> med ett sämre humustillstånd som följd.<br />
Länsjägmästare Wilhelm Lothigius (1945) kom i princip till samma slutsats<br />
beträffande bonde<strong>skog</strong>sbruket som Weslien <strong>och</strong> Andrén beträffande respektive<br />
bolags<strong>skog</strong>ar. Han fann att de metoder som användes i privata <strong>skog</strong>ar med många<br />
små föryngringsytor ledde till att ”luckiga, skräp<strong>skog</strong>sbetonade <strong>skog</strong>ar uppstå”,<br />
där det inte förekom kontroll över att återväxtarbetet gjordes ordentligt.<br />
De som nu argumenterar för att återgå till tidigare <strong>skog</strong>sbrukssätt borde begrunda<br />
<strong>skog</strong>stillståndet för femtio-sextio år sedan. Det var inte ett <strong>skog</strong>sbrukssätt som<br />
gagnade en hållbar avkastning. Särskilt i Norrland var det förödande för<br />
marktillståndet inom vissa områden på grund av det minskade förnafallet, vilket<br />
knappast gynnade en biologisk mångfald.
Change language