Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

"Vilken bra pojke du är!" sa hon.
Eftersom jag var så nyfiken på vem Milarepa var
koncentrerade jag mig på att fånga löss. I den varma solen kom
lössen ut ur fårskinnet och sprang runt så fort som om de visste
att jag tänkte fånga dem och bestämde sig för att fly. Även om
de var många var det svårt att fånga en enda. Ibl<strong>and</strong> smet den
iväg in i mattan igen, när jag hade fångat den och lagt den på
tumnageln för att klämma ihjäl den. Jag blev besviken,
upphävde en tung suck och siktade in mig på att fånga en till.
Ibl<strong>and</strong> var det som en lek, och jag tyckte om den. Farmor
märkte att det var svårt för mig. Så hon berättade en historia om
Milarepa.
"Det räcker, min kära pojke. Vila dig en stund och
lyssna på min historia. Milarepa föddes i närheten av Lhasa.
Han var den enda människan i historien som kunde flyga utan
vingar. Eftersom han studerade och mediterade i en grotta och
bara åt jättelite mat blev han väldigt mager. Han blev alldeles
grön för han åt nästan bara nässlor. <strong>Min</strong> son, du måste lära dig
av den här historien", avslutade hon.
Jag blev förundrad över historien om Milarepa och mumlade:
"Otroligt!" Jag vände och vred på frågan om en människa
verkligen kan flyga, så jag frågade: "Farmor, hur kan en
människa flyga? Historien är väl inte på riktigt?"
"Fråga inte sådana dumma frågor, då är du inte en bra
pojke. Det är klart att det är sant. Egentligen är det en verklig
historia som är för lång att berätta och jag kan inte alla detaljer.
Så låt oss nöja oss med det här. OK?"
"Visst, farmor. Kan du berätta fler historier om jag hjälper dig
att döda löss?" frågade jag.
"Gärna," sa farmor glatt. Lite senare fortsatte hon: "Jag
ska lära dig att recitera de sex heliga stavelserna någon gång."
Jag började lära mig de heliga skrifterna mycket tidigt
av farmor. Det gjorde jag eftersom att hon hela tiden berättade
för mig om dem. Samtidigt tyckte jag att det var konstigt att hon
förmanade mig att inte döda lev<strong>and</strong>e varelser men ändå
berömde mig när jag hjälpte henne att döda löss. Ju rödare mina
tumnaglar blev av att klämma ihjäl dem, desto lyckligare blev
farmor och desto mer historier fick jag höra. Historierna om
kung Gesar var de mest spänn<strong>and</strong>e.
▪134▪