Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

skörda. Vi delade upp fälten i den lägre delen, mittdelen och
den övre delen. Den övre delen låg runt vår by, vilket gjorde det
lätt att skörda. Byborna samlades och diskuterade exakt när de
skulle börja skörda. Innan dess var det förbjudet att sätta igång.
Om man gjorde det fick man böta tio kilo korn, vilket senare
användes för att köpa saker till skördefesten för hela byn. Det
fanns emellertid inga regler för när man måste avsluta skörden.
I <strong>and</strong>ra byar brukade folk inte diskutera när de skulle skörda. De
hade sina fält nära sina hem och de bar hem kornet på axlarna.
Den lägre och mellersta delen av fälten av var svårare att
skörda. Andra byar använde kärror för att köra hem kornet, men
i vår by var stigen så brant och vägen för dålig, så man kunde
bara transportera säden fyra, fem gånger om dagen. Efter bara
en transport var både djuren och arbetarna utmattade. Skörden
utförs vid den hetaste tiden på året – i slutet av juni. Ingen hade
någon traktor till att transportera kornet. Folk arbetade utan
dricksvatten, för det fanns inga bäckar i närheten, bara några
leriga pölar som var för smutsiga att dricka ur. Under skörden
var bönderna nedstämda. Deras läppar var torra och sprack i det
varma vädret som om de hade någon hemsk sjukdom. Andra
byar hade rent vatten i närheten av sina fält, så att de kunde
dricka, och när de kände sig svettiga kunde de till och med ta ett
bad.
Under skörden försökte alla skörda så mycket korn som
möjligt. De sa i kör: "Jow yo ho li jow ha," 44 för att uppmuntra
sig själva att jobba hårt i ett sträck. Om det fanns någon
gamling i femtioårsåldern som satt hemma så gjorde hon upp
eld och kokade te och tog till fälten åt sina familjemedlemmar.
Folk letade efter skuggiga platser att sätta sig på. Brödet som
man hade gjort dagen innan var torrt och svårt att svälja för
folks strupar var så torra.
Efter lunchen satte alla igång igen och skördade tills det
var så mörkt att de inte kunde arbeta mer. På natten vaktade
varje familj det korn som de ännu inte burit hem. Det varade i
ungefär tre dagar. Så var det att skörda när jag var barn.
Nuförtiden är skörden lättare. År 2002 planterade man
träd på de lägre och mellersta fälten. Den kinesiska
premiärministern Zhu Rongji trodde att det skulle vara bättre för
44 Ord utan betydelse.
▪212▪