Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

18
MIN HEMLIGA KELHUND
H
undar vaktar våra hem. Det är deras plikt under deras
liv. Ibl<strong>and</strong> skämtar vi ungdomar om att vissa familjer
har hundar för att vakta deras vackra flickor för unga
män som kommer på natten. <strong>Min</strong> familj hade en hund för att
vakta vårt hem för tjuvar när vi inte var hemma. Den hunden
var min bästa vän och han blev en hemlig kelhund också.
Far gjorde en enkel hundkoja bredvid grinden till vår
vakthund. Den var pyramidformad och inte vattentät. Regniga
dagar och när snön smälte led hunden, vilket gjorde mig ont.
Efter att ha tagit h<strong>and</strong> om grisarna blev jag känslig när
det gällde djur. Jag undrade varför hundar måste vara
fastbundna vid en kedja. När jag var yngre frågade jag folk om
det och alla svarade: "För att de är hundar." Jag visste att de var
hundar, men jag var inte nöjd med svaret. Då förstod jag det
inte. Det fanns en mängd olika slags hundar, men en sak hade
de gemensamt: Bristen på frihet.
På l<strong>and</strong>et kallas stora hundar för "nomadhundar". <strong>Min</strong>
familjs hund var inte särskilt stor. Den hette Tashi, vilket
betyder "god tur" för han var dyr och skulle kunna ge oss en hel
del pengar om vi sålde honom.
Det chockade mig att folk sa att djur var dumma och inte
kunde tänka. Hundar känner igen sina ägare och vet vem som är
främling. De har ett välutvecklat luktsinne också.
När ingen var hemma släppte jag loss Tashi och lekte
med honom på gården. Han viftade med svansen för att få mig
att ta av honom kedjan runt halsen, och jag vägrade sällan. Jag
tog ut honom för att lära känna alla bybor och låta bli att skälla
på dem när de kom hem till oss.
"Vem har bett dig att ta ut Tashi? På grund av dig är han
inte lika argsint som förr. Om han inte skäller på främlingar,
vad är det för vits att ha honom? Ingen. Han duger inte ens till
att äta upp matrester", sa farmor.
"Alla är folk som Tashi känner. Det gör ingenting om
▪199▪