Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

Tashi inte skäller på dem. De gör inte inbrott hos oss", sa jag
vilket irriterade farmor ändå mer.
"Tror du att du vet mer än jag som har kunskap och
erfarenhet? Det svåraste är att lista ut vad folk tänker innerst
inne. De kanske är ulvar i fårkläder," sa farmor allvarligt. Jag
vågade inte säga något mer för jag ville inte att mina kinder
skulle se svullna ut som om jag blivit stucken av myggor.
Ibl<strong>and</strong> tog jag in Tashi i hemlighet till vårt vardagsrum
för att ge honom mat. Jag gjorde tsampa med en stork lick smör
i åt honom och lät honom slicka mjölk ur min skål, vilket fick
honom att sova skönt i sin eländiga hundkoja utan att skälla för
att få mat. Det gjorde emellertid att jag fick ännu mer problem:
"Hur vågar du ge Tashi mat i hemlighet? Hur många gånger har
jag inte sagt till dig att inte göra det? Om du tycker så mycket
om Tashi, varför lägger du dig inte och sover i hans hundkoja?"
sa far ilsket.
"Varför får jag inte ge honom mat? Om jag inte gör det
kommer du förr eller senare att göra det. Det spelar väl ingen
roll om han får mat tidigt eller sent", sa jag rakt på sak, för jag
visste att far inte gärna ville slå mig.
"Har du någonsin tänkt på varför folk säger att en mätt
hund är en sov<strong>and</strong>e hund? Om han är mätt kommer han att sova
istället för att vakta vårt hem", sa far.
"Men det är så hemskt att se en hungrig hund vifta på
svansen för att man ska fylla hans mer eller mindre tomma
mage. Jag står inte ut med det!" sa jag till far och lutade mig
mot hans knä för att vara säker på att han inte skulle slå mig.
Far sa ingenting utan strök mig bara mjukt över håret.
Karma gör att hundar sätts fast i en kedja med halvtom
mage. En del säger att tibetaner är väldigt snälla och inte
accepterar att djur beh<strong>and</strong>las illa. Människor är i själva verket
själva medlemmar av djurriket men de bär sig illa åt mot <strong>and</strong>ra
djur. Vi säger ofta att hundar är opålitliga och sviker oss utan att
att medge att vi själva är värre än hundar eftersom vi är så
egocentriska.
Till slut gav far bort min hemliga kelhund till en av
mina släktingar när jag inte var hemma. Av min kelhund Tashi
lärde jag mig när jag var barn hur viktigt och värdefullt det är
att ha sin frihet.
Det är uppenbart att man inte klarar sig utan hundar i det
▪200▪