Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

25
SPÖKHISTORIER
V
i är säkra på att det finns spöken. Folk har sett spöken
och blivit jagade av dem. Dessa spöken är emellertid
annorlunda än spökena i "Resa till väst."
Skrämd av spöken
En bykvinna som heter Dugar berättade en gång för oss att
hon hade blivit fångad av spöken. Efteråt var vi så rädda att vi
inte ens vågade gå ut på dagen. Det hände när solen nästan
gömt sig bakom Västerberget just när vi drev hem boskapen
till byn. Solskenet är inte starkt då; byborna kallar skymningen
för "tiden för spökenas solsken". Spöken visar sig när mörkret
kommer och natten närmar sig. All boskap hade kommit hem
utom Dugars ko, så hon gick och letade efter den i skogen
ovanför byn. Hon gick runt överallt men kunde inte finna den.
Till hennes förvåning hörde hon någon ropa hennes namn
djupt inifrån skogen. Hon gick mot ljudet, men ju längre hon
gick desto längre bort hördes ljudet. Hon hade just bestämt sig
för att vända om när hon hörde en osynlig person prata i
närheten.
Åh, tre juveler! Hon insåg att det var ett spöke, vilket
var en skrämm<strong>and</strong>e insikt, men då var det försent. Osynliga
spöken tog fast henne i axlarna och började leda bort henne.
Till hennes förvåning stoppade de jord i munnen på henne och
sa: "Det här är tsampa, ät upp det. Vi måste ta väl h<strong>and</strong> om
henne annars blir hennes familj arg när vi lämnar tillbaka
henne." Det verkade som de var vänliga. De gav henne bark
och sa: "Det här är bröd. Ät upp det. Då blir du inte hungrig."
Konstigt nog förstod Dugar vad spökena sa, men hon kunde
inte svara. Det verkade som det var många spöken som gick
med henne. De småpratade och var fulla i skratt. De gick så
snabbt att hon nästan inte hann med dem. När hon kom efter
drog de henne hårt.
Det verkade som de var vänliga. De gav henne bark och
▪222▪