Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

Om vädret är fint är det verkligen roligt att sköta dem.
Jag var snäll mot dem och de var inte rädda för mig som <strong>and</strong>ra
grisar är. När de blev trötta brukade vi vila tillsammans på betet.
Jag kliade dem på benen med mina skarpa naglar. När jag
ropade kom de och la sig framför mig så att jag kunde klia dem.
De grymtade för att visa hur nöjda de var. Och de följde efter
mig var jag än gick. De var mina vänner. Men hur mycket jag
än tyckte om dem visste jag att de skulle dödas för att vi skulle
få mat. Innan min familj dödade grisarna gick jag till dem och
kliade dem en sista gång. Tårar av medkänsla rann nedför mina
mörka kinder och droppade på deras kroppar. Jag sa adjö till
dem för evigt. När jag reste på mig för att gå lyfte de sina
huvuden som om de ville be mig att släppa iväg dem och driva
upp dem i bergen som jag brukade men inte kunde nu. Jag gick
min väg och dolde mitt ansikte med våta händer. Om man pratar
med grisar svarar de och man kan förstå var<strong>and</strong>ra. Det är slags
kommunikation mellan två hjärtan. Det är onödigt att uttrycka
sina känslor enbart med ord.
När vi dödar grisar hänger vi upp dem i rep. Ju mer
lydig en gris är, desto lättare är det att döda den för man kan gå
fram till den och lägga ett rep om halsen på den medan <strong>and</strong>ra
står runt omkring och drar så hårt de kan. Ibl<strong>and</strong> måste man jaga
in grisarna i stian för att lägga repet runt halsen, vilket gör dem
ännu mer rädda. Det är bättre att hänga upp dem lätt och snabbt.
Vi brukade bränna deras borst i en stor eld ute, men på senare
tid har folk slutat upp med det. Istället häller man kok<strong>and</strong>e
vatten över grisens kropp och plockar av håret. Sedan byter vi
dem mot röd peppar av kineserna.
Det året blev min familjs grisar väldigt stora till följd av
mitt arbete. Efter det började alla bybor driva grisarna ut på bete
på sommaren och från och med det blev det populärt. I
<strong>tibetanska</strong> jordbrukarbyar har grisar det värre än <strong>and</strong>ra djur. De
får bara matrester och sedan dödas de.
Jag var den enda i mitt hem som skötte grisar, och jag
var antagligen den enda som kände medkänsla för dem. De
äldre reciterar mantror efter att de dödat en gris, men deras
uppträd<strong>and</strong>e mot grisarna är inte särskilt trevligt. De anser bara
att död<strong>and</strong>et är en synd och reciterar för att rena sig själva.
▪198▪