Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

19
MINA TIBETANSKA STÖVLAR
A
tt gå i <strong>tibetanska</strong> stövlar, våra förfäders stolthet, var
pinsamt när jag gick i skolan. Ingen av mina
klasskamrater hade <strong>tibetanska</strong> stövlar även om deras
fötter var stelfrusna. Jag var klassens clown för att jag hade
mina varma, vackra <strong>tibetanska</strong> stövlar, som far gjorde särskilt åt
mig. <strong>Min</strong>a klasskamrater kallade mig för nomadpojken för att
jag gick klädd i tibetansk rock, mina speciella stövlar och min
hemsydda hatt. Även om mina stövlar fick mig att se ut som
den konstigaste eleven i skolan, var jag säker på att jag var unik.
Vinter. Jag sa till far att jag frös i de kinesiska
gummiskorna. Jag bad honom att köpa ett par varma skor varje
kväll när vi gick och la oss, när jag värmde mina iskalla fötter
mot hans kropp. Mitt eviga tjat fick honom att göra ett par
<strong>tibetanska</strong> stövlar åt mig. Han la torr halm i stövlarna som
gjorde dem varma. Jag behövde inte använda sockor, för mina
fötter var så varma i mina nya stövlar.
Jag tyckte att de var vackra. Andra elever stampade med
fötterna för att bli varma samtidigt som de kallade mina
<strong>tibetanska</strong> stövlar för gammaldags, primitiva och ociviliserade.
Jag struntade i deras visk<strong>and</strong>e och slapp åtminstone stampa med
fötterna – de var varma i mina <strong>tibetanska</strong> stövlar. Men
<strong>tibetanska</strong> stövlar var svåra att ha på sig när man var så klumpig
som jag. <strong>Min</strong>a bröder skojade om min brist på smidighet och
kallade mig för klumpeduns, vilket var ett pass<strong>and</strong>e namn. Det
var också svårt för mig att knyta b<strong>and</strong>en runt stövelskaften. De
hängde ofta löst ner över mina vader och anklar. Far la märke
till det en gång och knöt dem så hårt att jag fick sår. Ett sår på
min vänstra vad påminner mig fortfar<strong>and</strong>e om mina <strong>tibetanska</strong>
stövlar och mina svårigheter att hänga med skolkamraterna när
vi gick hem från skolan.
Vägen hem var brant och svår att ta sig upp för. När
skob<strong>and</strong>en satt hårt gjorde det ont att gå snabbt. Jag var den elev
som kom sist hem. Till slut sa en av mina vänner: "Du måste
sluta upp att gå runt i de där stövlarna. Först och främst ser de
▪202▪