Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

sa kaninen och hoppades att tigern skulle acceptera hans
förslag. Tigern verkade vara förlorad i sina tankar och var tyst.
Kaninen var rädd för att han skulle vägra, så han låtsades att
han fortfar<strong>and</strong>e hade en liten bit kvar av sitt vänstra öga och
gav tigern en liten bit frukt till åt tigern.
Tigern kunde inte behärska sig och sa: "Då så,
trofasta kanin, gröp ut mitt vänstra öga först." Kaninen tryckte
omedelbart ut tigerns vänstra öga och gav honom små bitar av
frukten att äta, vilket fick tigern att tigga om mer. Sedan bad
han kaninen att gröpa ut hans <strong>and</strong>ra öga. Utan tillstymmelse
till medlid<strong>and</strong>e, pressade kaninen ut det högra ögat också, och
gjorde honom blind. Sedan gav han honom hans riktiga öga
att äta.
När tigern smakade på det, räckte han ut tungan av
avsky och skrek: "Vad är det här? Man spyr ju!" Men det enda
tigern hörde var kaninens skratt till svar.
"Det är klart att det smakar illa. Det är ditt riktiga öga.
Var snäll och följ efter mig, dumma tiger. Nu går vi och fyller
din mage som är som en stor håla där du stoppat in så många
smådjur", sa kaninen segervisst. "Det här är ditt straff. Måtte
du brinna i helvetet! Du är så dum. Har du aldrig ätit förut? Du
borde veta att ett öga inte är så sött som det jag gav dig. Ha,
ha …". Kaninens ord gjorde tigern arg och irriterad, men han
kunde inte göra något utan sina ögon utom att banna sig själv
för sin åsnelika dumhet.
På den smala stig som de gick fick tigern lida
tillräckligt mycket för att rena sina syndiga gärningar. Kaninen
sa till tigern att gå långsammare när de gick på mjuka ställen
och bad honom snabba på när de gick genom svårforcerade
områden. Tigern kunde gå rakt in i ett stenblock vid sidan av
stigen och oväntat skada huvudet. Ibl<strong>and</strong> fastnade hans fötter i
stenar och han snubblade och föll. Snart var ingen del av hans
pälsbeklädda kropp oskadd. Blod droppade ur hans sår och
lämnade ett spår där han gick fram. Det enda han kunde tänka
på var att utan det minsta medlid<strong>and</strong>e döda smådjur för att få
mat. Han var deprimerad. "Vem kunde förställa sig att jag
skulle låta mig luras av en liten kanin?" tänkte han.
Kaninen kände inget medlid<strong>and</strong>e för han tyckte att det
var rätt åt tigern att få sitt straff. Så är det när man är dum.
Tigern gick faktiskt med kaninen självmant, och fortsatte att lita
▪206▪