26.09.2013 Views

Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

adamsäpple guppade upp och ner också efter att han slutat<br />

tala.<br />

"Pappa, jag menar inte att det är fel att offra s<strong>on</strong>g. Det<br />

är bara det att under nuvar<str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g>e omständigheter behövs det<br />

verkligen medicin. Du ser ju själv. Sedan D<strong>on</strong>drub blev förkyld<br />

offrade du s<strong>on</strong>g, men han blir inte bättre utan sämre", sa hans<br />

s<strong>on</strong>.<br />

Den gamle mannen tvekade och sa: "Gå till doktorn<br />

då, men mitt barnbarn måste bli bättre när du kommer hem."<br />

Jag hörde inte vad de sa mer till var<str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g>ra för far ropade<br />

på mig: "K<strong>on</strong>dro, kom! Försök att äta lite. Vi ska till doktorn<br />

idag."<br />

"Ja, pappa, jag kommer", ropade jag.<br />

<str<strong>on</strong>g>Min</str<strong>on</strong>g>a symptom var k<strong>on</strong>stiga. Andra barn hostade, hade<br />

<strong>on</strong>t i halsen och var snoriga och trötta. De hade uppenbarligen<br />

influensa. Jag hade inga sådana symptom utan en fruktansvärd<br />

huvudvärk och feber som gick upp och ner. En del trodde att jag<br />

bara låtsades vara sjuk, men far visste att jag inte ljög. När vi<br />

sov tillsammans kunde han känna hur hög feber jag hade.<br />

<str<strong>on</strong>g>Min</str<strong>on</strong>g> by låg långt från kommunhuvudstaden. Far bar mig<br />

större delen av vägen för jag kunde knappast gå. Vi gick till en<br />

vårdcentral där far och doktorerna kände var<str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g>ra, så de<br />

beh<str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g>lade oss vänligt.<br />

En doktor frågade mig: "Var har du <strong>on</strong>t?"<br />

Jag pekade bara på huvudet vilket fick dem att brista i<br />

skratt.<br />

"Jag vet att du har <strong>on</strong>t i huvudet. Kan du visa mig exakt i<br />

vilken del av huvudet du har <strong>on</strong>t", frågade doktorn med ett<br />

vänligt leende. Jag visste inte var, så jag pekade på hela<br />

huvudet.<br />

Far frågade: "Var har du <strong>on</strong>t? Säg det till mig, så kan jag<br />

säga det till doktorn." Men jag gjorde på samma sätt igen.<br />

Doktorn hade inte en aning om det kunde vara för fel, så<br />

han tog pulsen. "Oroa dig inte. Din s<strong>on</strong> blir snart frisk. Han är<br />

förkyld, vilket gör att han får huvudvärk och feber", sa doktorn<br />

till far. Han gav mig lite medicin. Far och jag gav oss av från<br />

vårdcentralen. Plötsligt råkade vi träffa på munken Wodzer,<br />

som jag hade förlorat k<strong>on</strong>takten med sedan den dag då mor kom<br />

hem.<br />

▪190▪

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!