Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

eftersom de känner sig orättvist beh<strong>and</strong>lade vilket leder till att
de börjar bete sig obetänksamt. Men trots deras eviga ilska
gråter gudinnorna aldrig för att visa att de längtar efter sina
män. I stället låtsas de vara lyckliga. Det är därför det blir torka.
Det är också därför som kvinnorna går till heliga floder och
sjöar. De går dit för att ge sexuell tillfredsställelse till gudinnan,
så att det ger henne en känsla av att hon är med sina älskade.
Om kvinnorna uttrycker sig tillräckligt väl fäller gudinnan sina
tårar och det börjar regna. Men det är svårt att få gudinnan att
reagera. Även om hon är rörd är det inte säkert att hon gråter.
Det spelar ingen roll hur vältalig en man är, det är bara kvinnor
som kan säga de rätta sakerna för att uppväcka gudinnans
sexuella känslor. Det är en av metoderna att få regn för att få
säden att bli högre. Men den här metoden räcker inte långt för
vattengudinnan saknar sin man igen och slutar fälla tårar.
En gång samlades byborna och bestämde sig för att be
en vördad lama ge oss råd om hur vi skulle kunna få
vattengudarna att ge regn. Vi gjorde som laman sa för att få
regn. Vårt byöverhuvud deklarerade att en regel gällde en viss
dag. Alla skulle stanna hemma och vara redo att delta. Han gick
till och med till grundskolan och bad lärarna ge eleverna
tillstånd att vara borta från skolan den dagen.
Alla unga bybor blev ombedda att gå till det lokala
klostret och låna två typer av buddhistiska texter: Kanjur (de
kanoniska texter som består av Buddhas undervisning och
rättesnören) och Tanjur (en samling på 225 volymer av
komentarerna till Buddhas läror). L<strong>and</strong>sborna trodde att dessa
två skriftsamlingar inte skulle öppnas och läsas för att det kunde
göra människor galna. Vi bar dem från klostret till byn på våra
axlar.
Alla bybor samlades och gick runt byn medan de bar på
Kanjur och Tanjur, och sjöng högt mani tillsammans.
Gråskäggiga gamlingar kom också med sina käppar för att stöda
sina vackl<strong>and</strong>e steg. Denna syn uppmuntrade oss att sjunga
ändå högre. Detta sätt att be om regn den dagen fungerade.
Senare på eftermiddagen tornade en svart vägg av moln upp sig
i mitten av himlen som verkade vara full regn. Snart stod regnet
som spön i backen och vi hann inte ens gå hem utan blev
genomsura.
Efter det regnade det varannan eller var tredje dag,
▪209▪