Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

12
FEGIS
J
ag hade många smeknamn, men det som jag gillade bäst var
"fegis". Med vårt barnsliga synsätt betydde "fegis" att man
inte slogs. Att slåss innebar att man var djärv och modig.
Och om man förlorade? Ingen brydde sig om att svara på den
frågan. Alla i skolan kallade mig för "fegis", ibl<strong>and</strong> till och med
lärarna. <strong>Min</strong> bror brukade också kalla mig det när vi grälade
med var<strong>and</strong>ra. Jag kallades "fegis" för att jag en gång inte ville
slåss.
Vid ett tillfälle berömde vår mattelärare mig och sa att
jag gjorde framsteg. I min mattebok fanns det numera flera
"rätt". Jag gjorde alla övningarna själv. Då visste jag inte vad de
duktigaste pojkarna skulle göra med mig, de pojkar som fryste
ut de flickor, som också var bra på att studera.
Vi hade alltid matematik den första timmen på dagen.
När lektionen var slut glodde de tre bästa pojkarna, inte
flickorna, surt på mig. De hade skojat med mig förut, men den
dagen retade de mig istället. De sa till var<strong>and</strong>ra: "Den snabbaste
sköldpaddan kan aldrig ta kaninen." Då visste de inte att
kaninen ibl<strong>and</strong> somnar, och att sköldpaddan passerar honom då,
som vår lärare senare berättade för oss. De kastade krita på mig
och pappersbollar. Jag var som en tiggare i ett gathörn, som
försökte göra mig liten på min stol. Jag ville inte slåss med dem
utan anledning. Man kan fråga sig hur ett barn i min ålder kunde
stå ut med något sådant, för jag var inte rädd för att slåss. Jag
stod ut med förödmjukelsen för att jag inte ville stå utanför
klassrummet under mina favoritlektioner, kinesiska, idrott och
biologi. Efteråt gick jag in till lektionerna som om ingenting
hade hänt. Men inom mig var jag oroad och deprimerad, för jag
var rädd att förlora vänskapen med de elever som jag ansett vara
mina vänner. På lektionerna fortsatte de att provocera mig. Ju
mer de försökte, desto mer försökte jag kontrollera min ilska.
Sedan den dag mor berättade om min vän Dorji Tserings bråk
med den lilla flickan och hur han slagit ut hennes framt<strong>and</strong> ville
jag inte slåss med någon.
▪167▪