Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

Fast det var dag låtsades vi att det var natt. Jag sa till
min fru: "Matmor, var snäll och laga mat åt oss." <strong>Min</strong> "fru"
svarade vänligt: "Javisst kära man, den är snart klar."
Vi hade vare sig ris eller nudlar att koka, så vi använde
lera och låtsades äta den. Sedan bjöd vi de <strong>and</strong>ra familjerna att
komma hem till oss och äta middag med oss. Och de bjöd
tillbaka. Vi hade ingen riktig mat att äta utom hallon och svamp,
men det var gott och gjorde oss mätta. Alla sa att sommaren var
den längsta av alla årstider, men för oss var det den kortaste. Vi
märkte inte att det blev mörkt förrän våra mammor ropade på
oss.
Trots att allt vi gjorde i våra låtsasfamiljer var fantasi
och lek hade vi roligare i dem än i våra riktiga hem. I våra
barnsliga hem var allt lätt. Det fanns inget att bekymra sig för.
Det skulle vara härligt om alla hem i världen vore som hemmen
i våra lekar, utan gräl eller bekymmer, bara glädje.
Morgon i byn.
▪145▪