Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

stia. De grymtade och visade sin glädje när de hörde mig säga:
"Var så goda och kom ut. Nu går vi upp i bergen som igår." De
viftade på sina knorrar när de gick. Far sa en gång att vifta på
knorren är grisars jobb. Det verkar lätt men innebär att göra av
med en hel del energi. Om de inte viftade på knorren skulle de
bli ännu tjockare." Därför klipper en del familjer av knorren när
grisarna är kultingar.
Som far sa var vädret fint och jag hade ingenting emot
att ta ut grisarna själv. Den dagen hade jag inget paraply med
mig. När jag kom fram till betesmarken var byns koherde och
fåraherde redan där. De sa att det skulle bli regn, för lammen
skuttade runt. Folk tror att om lammen skuttar runt och är
oroliga så är det ett tecken på regn. Det brydde jag mig inte om
för jag visste inte att grisarna var rädda för regn.
Det var ovanligt kvalmigt vilket också tydde på att det
skulle bli regn. Jag gick till den leriga dammen och simmade.
Leran färgade vattnet gult. När jag gick i fastnade jag med foten
i leran och kunde knappt ta ett steg. Korna kom och drack av
vattnet och kissade i det. Alltid när vi simmade var det svårt att
undvika att få det i munnen. Vi tröstade oss med att säga: "Det
gör ingenting om vi dricker det. Det finns ingen anledning att
bry sig om kornas urin; annars skulle vi inte kunna dricka deras
mjölk heller. Båda delarna kommer från kon." Så det hände att
vi drack oss otörstiga av vattnet vilket gjorde våra föräldrar
arga. Dammen var en gång en mycket ren stor sjö, men nu var
det en smutsig, grund damm och min farmor berättade en
historia om det.
Alla sjöar har en väktare och den här sjön har en
kvinnlig beskyddare. För länge sedan gifte hon sig med en
manlig gudom från en annan sjö. Efteråt minskade vattnet i sjön
eftersom hon gift sig utanför sjön. Sjön torkade emellertid inte
ut helt och hållet för gudomen vill se till att det fanns vatten för
vår boskap. Ibl<strong>and</strong> återvänder hon till sjön och vid den tiden
ökar vattnet för att visa att det är lyckligt över att hon kommer
på besök.
Middag. Plötsligt tornade svarta ilskna moln upp sig på
himlen. Jag hoppade snabbt upp ur dammen. Utan att torka
leran av fötterna satte jag på mig byxor och skjorta och sökte
skydd under ett träd för att slippa bli våt och skydda mig för
vinden.
▪196▪