Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

8
ETT TRÅKIGT STÄLLE
D
et var kväll – middagstid. Jag satt hos far som vanligt,
lutade mig mot hans knän och kände mig avslappad och
väl till mods. Resten av familjen satt och pratade. Huset
var en enda röra. Far tog pennor som bara var halvt använda och
en anteckningsbok ur min brors skolväska och lade dem i en ny
väska som han just sytt färdig. Jag undrade vad far gjorde och
funderade över vad han skulle göra med den lilla väskan
eftersom min bror redan hade en.
Far strök mig över huvudet med sin varma h<strong>and</strong>:
"Yngste son, kära Kondro, du ska börja i skolan imorgon. Det
här är din skolväska. Du får använda den här tills vidare. När
jag åker till Diebu-kommunen ska jag köpa en fin väska i
kinesisk stil åt dig. Din bror ska köpa ett pennskrin och några
nya pennor åt dig i morgon."
Jag kunde knappt tro vad far just sagt. Om det var sant
att jag skulle börja i skolan, varför skulle jag bry mig om en
gammal väska? Jag kastade mig runt halsen på far och pussade
honom full av upphetsning. Lyckligt och tacksamt sa jag: "Tack
tre juveler! Äntligen är jag gammal nog att börja skolan!"
Jag vet inte varför jag tackade de tre juvelerna istället
för någon annan. Kanske var det farmors påverkan. Hon sa att
allt som vi gjorde och allt som hände oss i livet var en del av
den Upplystes plan.
Far överlät ansvaret för mig på min bror som hade börjat
i skolan några år tidigare. När vi la oss den kvällen tryckte far
mig mot sitt bröst och sa till mor som sov i samma rum:
"Kondro är vårt yngsta barn. Jag vill inte att han ska vara ensam
i skolan." Han suckade djupt. "Skolan är visserligen en bra plats
för barn, men jag kan inte låta bli att tänka på hur vår käre
yngste pojke ska klara sig i en miljö full av främlingar."
Mor mumlade något som jag inte förstod. Kanske far
hörde det, för hon snyftade under sitt täcke. Jag ville trösta mina
föräldrar genom att säga något som skulle göra dem glada, men
jag kom inte på något, så jag låg tyst bredvid far.
▪150▪