Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

5
EN PRUTT
L
ördag var en bra dag att lämna fars säng och krypa ner
hos Tjobajo. Det var tråkigt hemma och jag längtade
efter veckosluten. Då kunde jag sova hos min bror. Vi
pratade om allt möjligt och det fanns inga gränser för våra
samtal. Även om vi ofta grälade så blev vårt förhåll<strong>and</strong>e bättre.
<strong>Min</strong>a föräldrar spann osynliga trådar som b<strong>and</strong> fast mig och
hindrade mig från att göra vad jag ville. Jag tyckte om att vara
tillsammans med min bror för vi kunde göra saker som bara
intresserade oss utan att ta hänsyn till någon som sa att det var
fel eller rätt.
"Mamma, jag vill sova hos Tjobajo i natt, "viskade jag i
min mors öra.
"Gå och fråga pappa. Jag bryr mig inte om vem du sover
hos, "sa mor tyst.
Jag var inte som <strong>and</strong>ra barn som sov hos sina mödrar.
Istället hade jag sovit hos min far så länge jag kunde minnas.
De <strong>and</strong>ra sa att jag inte ville låta mor amma mig. Ingen visste
varför men jag slutade suga på bröstet ett år efter att jag föddes.
Jag uppbådade allt mitt mod och frågade far om jag
fick, men han sa nej meddetsamma. Han ville inte att min bror
skulle få problem i skolan. När vi sov tillsammans brukade min
bror alltid försova sig första timmen, för vi låg och pratade hela
natten. Vi hade massor att prata om. Det var så mycket som vi
hade gemensamt, så han blev ständigt sen. Far brukade alltid ge
honom stryk och skälla på mig när det hände.
Jag visste inte vad jag skulle göra men jag gjorde tecken
till min bror. Han förstod meddetsamma och nickade utan att far
såg det och sa: "Pappa, det är OK om Kondro sover hos mig
inatt, för jag måste inte gå till skolan imorgon. Det är weekend."
Fars röst höjdes: "Varför kom du hem senare än vanligt?
Vad gjorde du?" på hemvägen. Far var rädd att han hade busat
eller varit i slagsmål med sina skolkamrater. Det var inte svårt
att se att min bror försökte hitta på något. Vi barn var bra på det.
▪139▪