Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

historia för mig eftersom jag ska leta efter löss på ditt huvud",
sa farmor.
Jag trodde att farmor medvetet gjorde det svårt för mig,
för jag kunde bara historier som hon hade berättat för mig. Jag
satt tyst och arg med ett uttryck i ansiktet som om himlen höll
på att ramla ned.
Då sa farmor allvarligt: "Tystnad betyder medgiv<strong>and</strong>e.
<strong>Min</strong> raring, jag är säker på att du har en intressant historia att
berätta för mig, har du inte?"
Jag sa fortfar<strong>and</strong>e inte någonting. Jag ville säga "nej", men lät
bli att svara.
"Äh, ge dig nu, raring! Var inte sur. Jag skojade bara.
Vem hade anat att du skulle bli så arg för det? Naturligtvis ska
jag berätta en historia om kung Gesar. Sedan kommer far och
du kan be honom berätta fler historier", sa farmor och kramade
mig.
Den dagen berättade farmor hur kung Gesar drev ut
<strong>and</strong>ar och dödade djävlar, och det gjorde han med hjälp av pil
och båge.
När far kom bad jag honom inte berätta historier. Istället
bad jag honom att göra en pilbåge och några pilar åt mig. Jag
visste inte hur en pil och båge såg ut. Ändå fortsatte jag att
bönfalla honom. "Snälla pappa. Jag ber dig."
"Tyvärr, käre son, idag kan jag inte för jag är sjuk", sa
far.
"Du skyller bara på det. Du är stor och stark. Sanningen
är att du inte vill göra det åt din son. Så sjuk är du inte. Du är
bara förkyld. Lite snuva är ingenting. Att göra en båge dör du
inte av", sa jag sorgset. Sedan började jag gråta och snyfta. Jag
slutade inte.
"Åh, tre juvelver! 28 Titta bara på min son. Det är en
skam att han gråter som en treåring", sa far retsamt och hostade
flera gånger. "Sluta gråta", sa han.
"Jag slutar inte om du inte gör en båge åt mig," sa jag
med tårfyllda ögon.
"OK, jag ska göra en. Sluta nu", sa far när det inte gick
att få mig att sluta gråta.
28 De tre juvelerna är Buddha, läran och lärjungarna
(församlingen).
▪136▪