Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...
Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...
Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Men jag kunde inte sova, för jag var så upphetsad över<br />
att jag skulle börja skolan. <str<strong>on</strong>g>Min</str<strong>on</strong>g> fantasi flög in i den värld av<br />
böcker som min bror visat mig. Jag undrade om jag skulle få<br />
böcker med färgbilder nästa dag. Det var omöjligt att tänka på<br />
något annat.<br />
<str<strong>on</strong>g>Min</str<strong>on</strong>g>a föräldrar tyckte mycket om mig, men i mitt<br />
barnsliga sinne var de människor som jag ville fly ifrån. Kanske<br />
alla barn tänker så om sina föräldrar, men för mig betydde<br />
skolgången frihet.<br />
Far snarkade bredvid mig, men jag kunde inte sova. Jag<br />
trodde att jag skulle vara vaken hela natten, men till slut – jag<br />
vet inte hur och när – somnade jag.<br />
"K<strong>on</strong>dro, upp med dig. Det är dags att gå till skolan",<br />
ropade mor nästa morg<strong>on</strong>.<br />
Jag steg upp febrig av upphetsning och satte på mig<br />
kläderna och skorna som far hade gjort i ordning kvällen innan.<br />
Det var kläder som jag bara haft på mig en gång tidigare, bara<br />
på nyåret. Far och farmor sa åt mig att inte vara stygg utan lyda<br />
lärarna. De sa allt möjligt som jag inte lyssnade på även om jag<br />
nickade och sa: "Ja." Till slut rullade min bror en boll tsampa 29<br />
till frukost, men jag åt ingenting. Jag hade bråttom till skolan, så<br />
vi rusade ut. Solen hade redan stuckit upp sitt blyga ansikte över<br />
horis<strong>on</strong>ten i öster, och spred sina gyllene strålar över världen.<br />
Vi sprang ned för stigen.<br />
När vi kom ned till vår lokala grundskola gick vi igenom<br />
en stor järngrind som jag aldrig sett förut. Jag stirrade på allt<br />
som i trans och tänkte: "Åh, mina tre juveler! Vad många<br />
okända pojkar och flickor! Vad ska jag göra? Jag kommer att gå<br />
vilse utan min bror." Jag höll i storebrors h<str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g> ännu hårdare.<br />
Inga barn kände jag och de kände inte mig. Efter en stund<br />
ringde en klocka och alla främm<str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g>e ansikten försvann. Alla<br />
gick in i klassrummen. <str<strong>on</strong>g>Min</str<strong>on</strong>g> bror måste gå till sitt klassrum, så<br />
han pekade på ett rum, sa åt mig att gå in där, muntrade upp mig<br />
med att vi snart skulle ses och sedan gick han.<br />
Jag gick mot rummet som ett litet lamm som gått vilse.<br />
När jag närmade mig dörren bad mig en ung kvinna som jag<br />
aldrig sett förut komma in. Där fanns några <str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g>ra barn i min<br />
29 Tsampa är en vanlig tibetansk maträtt som görs av te bl<str<strong>on</strong>g>and</str<strong>on</strong>g>at<br />
med rågmjöl, smör och torkad ost.<br />
▪151▪