Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

Till min förvåning såg jag grisarna springa in i skogen
så fort det började regna. Deras borst stod rakt upp som en
skrämd människas hår och de utstötte höga grymt<strong>and</strong>e läten. Jag
sprang efter dem, men jag kunde inte fånga dem, för de sprang
så fort de kunde för att gömma sig för regnet. Jag hörde dem
grymta, så jag följde efter dem i hopp om att kunna driva
tillbaka dem till ängen. Men snart hörde jag ingenting. De hade
försvunnit djupt in i skogen. Jag följde efter tag, men ju djupare
in i skogen jag gick, desto mer regnade det och desto mörkare
och mer skrämm<strong>and</strong>e blev skogen. Jag kände mig miserabel till
mods. Oro och rädsla lades till min ilska över grisarnas flykt.
Jag var genomblöt och började till slut gråta.
"Vad ska jag göra? Jag har förlorat familjens grisar", sa
jag till koherden när jag kom ut ur skogen. Han satt vid en
brinn<strong>and</strong>e eld under ett stort träd och hadeinte fått en droppe
vatten på sig.
"Kondro, kom hit fort. Åh nej, så du ser ut. Torka
kläderna först", sa koherden utan att bry sig om min fråga.
"Nej, jag måste hem och berätta för min far, annars
hittar vi aldrig grisarna", sa jag och tog tag i min flottiga och
dammiga väska, redo att ge mig av hemåt.
"Nej, Kondro. Oroa dig inte. Dina grisar kommer
antagligen att gå raka vägen hem," sa herden. De är försiktiga
och kommer inte göra några avstickare. De går ingen
annanstans." Som tur var slutade det regna. Det var bara en
skur. Herden hade rätt. Innan jag kommit hem var alla grisar
utom en hemma. Far var på väg att ge sig ut att leta efter mig på
betesmarken när jag kom. Så fort han såg mig, sa han darr<strong>and</strong>e:
"Tack tre juveler! Du kom tillbaka. Jag var orolig. Kom och byt
kläder." Han bar in mig i vårt hus. Dessa enkla ord gjorde starkt
intryck på mig. De visade fars stora kärlek och omsorg för sin
son.
När far bytte kläder på mig sa jag: "Pappa, jag är ledsen
att jag var så dålig på att sköta grisarna."
"Nej, käre son. Det är bra att du kom hem. Jag bryr mig
inte om grisarna. Du betyder allt för mig", sa han med en djup
suck. "Jag vill inte förlora någon av er. Jag var rädd för att du
skulle bli hemskt kall." Senare på kvällen kom den sista grisen
hem. Jag visste inte var den hade varit. Att sköta grisar i regn är
inte lätt.
▪197▪