Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

och grälade på far utan anledning. Men mot mig var hon alltid
snäll och vänlig hur svårt hon än hade det.
Alltid när far lagade lunch åt oss satt mor i solskenet på
sjukhusgården. Mor letade efter löss på mitt huvud, och jag
kramade henne hårt för att känna värmen från hennes hjärta.
Ibl<strong>and</strong> stretade jag emot när mor letade efter löss på mitt huvud,
men hon sa att om hon inte fångade dem och dödade dem skulle
de gräva sig in i min hjärna, och jag skulle dö precis som farmor
brukade säga. Hon sa alltid: "<strong>Min</strong> käre son, i framtiden måste
du lyda din far. Du är den enda jag bekymrar mig för." Hennes
ögon blev fuktiga och hon snöt sig. "Du måste studera hårt så
att ditt liv blir bättre. Följ inte i våra fotsteg. Gå din egen väg så
att du kommer till en bättre värld." Jag sa ingenting. Jag satt
bara där och lutade mig mot mors knän utan att förstå vad hon
försökte säga till mig.
Mor verkade förlorad i djupa tankar, hon suckade tungt
och sa: "En gång var din far och jag rika. <strong>Min</strong>a föräldrar ville att
jag skulle få egendom av din far så att de skulle bli rika, men
jag vägrade. Från den dagen lät mig inte mina föräldrar komma
in i deras hem. De talade inte ens till mig. Din stackars mor
hade ingen familj som brydde sig om henne. Jag var som
föräldralös trots att mina föräldrar levde. Så min käre pojke, jag
vill inte lämna dig ensam med far". Jag var halvborta och
förstod inte vad hon menade. Hon fortsatte: "Våra rikedomar
togs ifrån oss under det nya Kinas sociala turbulens. Egendom
är som dagg på gräset som försvinner på ett ögonblick. <strong>Min</strong>a
föräldrar var lyckliga över att jag förlorade min egendom. Jag
har inget av värde att lämna efter mig till dig; bara mitt hårda
arbete som jag utfört för att försöka ge dig ett gott liv. Jag
misslyckades och det är jag ledsen för. Men ni har alla tur som
har en så bra far. Var snälla och säg inte emot honom. Var lika
snälla mot honom som han är mot er. Gör inget så att han blir
arg, bekymrad eller orolig. På grund av mig är din far så svag
nu. Han klarar inte några bördor. Studera hårt och förändra ditt
liv i grunden."
"Mor, varför pratar du bara om far? Far du och jag
kommer alltid att vara tillsammans och när jag har fått min
examen från gymnasiet och får ett jobb kan jag säkert köpa fina
kläder, skor och jättegod mat åt dig och far. Jag ska spara
pengar och ta far och dig till Lhasa", pratade jag på. "Och mor,
▪172▪