Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

efter? Du behöver inte påminna oss om att vara tibetaner", sa
mor. Hon trodde att jag var arg.
På kvällen tänkte jag över vad far hade sagt. Han sa
tsampa, men han menade något mycket viktigare, som jag inte
kunde lista ut vad det var.
"Kondro, upp med dig", ropade mor. Hon väckte mig
nästa morgon när solen fick alla att vakna ur sin slummer i
hela Lhasa. Inte konstigt att folk kallar den "solskenets stad".
Det fanns inte ett moln på himlen. Allt såg klart och fräscht ut.
<strong>Min</strong>a föräldrar hade bråttom att komma iväg till Jokhang, så vi
gav oss av utan frukost. När vi närmade oss öppnades just
dörren.
Far lade h<strong>and</strong>flatorna mot var<strong>and</strong>ra och sa: "Där ser
du, min son, om din tro på Buddha är äkta och ren, så kommer
du aldrig för sent eller för tidigt. Precis som idag då vi kom
exakt i rätt tid."
<strong>Min</strong>a föräldrar var så rörda över att få se Shakyamuni
Buddhas berömda staty att tårarna rann nedför deras mörka,
solbrända kinder. Det var emellertid inte bara mina föräldrar
som grät. Många <strong>and</strong>ra tibetaner grät av glädje och drömde
om ett fantastiskt komm<strong>and</strong>e liv. De föll ned på knä och rörde
pannan vid golvet gång på gång framför statyn och bad att alla
lev<strong>and</strong>e varelser skulle få ett perfekt liv.
Vi kom ut ur folkmassan som cirkulerade runt
Jokhang. Som folk hade berättat för oss fanns det många
tiggare. Medan vi gick runt där grep en tiggare tag i min h<strong>and</strong>,
drog mig åt sidan och sa: "Om du inte ger mig lite pengar, låter
jag dig inte gå."
Jag försökte dra undan h<strong>and</strong>en, men ju hårdare jag
drog, deto hårdare höll han fast den.
Jag hörde pappa ropa: "Snälla Kondro, upp med dig.
Hur länge ska du sova? Du kommer för sent till skolan.
Skynda dig på upp och ät din frukost."
Istället för tiggaren i min dröm var det far som drog upp
mig ur sängen. Vilken underbar, men omöjlig dröm jag hade
haft! Det är den enda dröm jag kan komma ihåg från min
<strong>barndom</strong> och som jag aldrig kommer att glömma. Sedan tittade
jag upp himlen och sa: "Mamma, jag saknar dig så mycket."
▪187▪