Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

att deras grisar rullade runt i floden där vi simmade för att
svalka oss på sommaren. Det fanns inget vi kunde göra för att
säga emot deras förolämpningar, för de var sanna.
Vi kastade våra skolväskor på str<strong>and</strong>en, tog av oss
kläderna och sedan knöt vi upp de heliga trådar som vi bar runt
halsen, för vi hade hört att om de heliga trådarna blev våta
förlorade de den välsignelse som en lama ingjutit i dem.
"Å Kondro, hoppa i! Vattnet är så härligt. Skynda dig!"
skrek Dorji och stänkte kallt vatten på mig.
Floden var så grund att när han låg i den stack hälften av
hans rygg och bak upp ur vattnet. Jag ville inte störa Dorji med
min sorg så jag hoppade också i. Det spelade ingen roll hur
varmt det var. Jag frös när jag gick i vattnet och jag kunde inte
låta bli att skrika av upphetsning.
Vi plaskade och pratade glatt med var<strong>and</strong>ra. Att
tillbringa dagen med sin bäste vän var alltid en glädje. Våra
kroppar var våta. Jag kände mig bättre. Sedan gick vi upp på
str<strong>and</strong>en och låg på de heta stenarna. Det var skönt, som att
ligga på en varm på tsato. 39 Vi la varma stenar på var<strong>and</strong>ras
ryggar. Värmen påminde mig om värmen från mors varma
bröst.
Efter att Dorji hade slagits med den lilla flickan och
orsakat många problem för sin far, mognade han. Han var
underhåll<strong>and</strong>e mot äldre och klarade sig bättre med barn i sin
egen ålder. Han var särskilt vänlig mot mig och hjälpte mig
mycket i skolan när min bror inte var där. Han var pratsam,
vilket tröstade mig och gjorde mig glad.
"Kondro, var inte så ledsen. Precis som pappa sa till dig:
’<strong>Min</strong> käre son, var glad. Ingen är odödlig. Alla kommer dö en
dag. Den enda skillnaden är att en del gör det tidigare och en del
senare.’ Du och jag kommer också dö förr eller senare. Även de
tusen lev<strong>and</strong>e buddhorna kan inte undvika döden, som de äldre
säger. Låt tiden som gått passera", sa Dorji, när han låg bredvid
mig och lät sin h<strong>and</strong> vila på min skuldra.
"Vi måste njuta av våra liv så mycket som möjligt för de
är för korta att kastas bort på att vara ledsna hela tiden. "
39 En tsato är en träplattform som används för att äta på och sova
på. Röken från elden som används för att laga mat på
kanaliseras genom den och håller den varm.
▪181▪