Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

snäll och låna mig din häst, så ska jag rida hem och hämta
boken." Mannen lånade ivrigt ut sin häst åt onkel Denba.
Onkel Denba drev hästen nästan till mitten av floden,
vände sig om och skrek: "<strong>Min</strong> vän, jag behöver pälsen, annars
tror hästen att jag är en främling och vägrar att gå över
floden." Den rike mannen lånade honom sin päls.
Klädd i den vackra pälsen började onkel Denba rida
över floden och så skrek han igen: "Kompis! Jag måste ha ditt
gevär för hästen vill inte fortsätta." Mannen var så lättlurad, så
han lämnade också ifrån sig sitt gevär.
Rid<strong>and</strong>e på den vackra hästen iklädd pälsen med
geväret över axeln stannade han igen mitt i floden och skrek:
"Om du vill höra lögner så är din önskan uppfylld. Adjö, min
vän!" Och han galopperade iväg utan att lämna något av värde
utom svärdet.
•••
Ibl<strong>and</strong> turades vi om att gissa gåtor. När vi lekte den leken var
svaren det viktiga. Om man inte kunde svaret måste man betala
genom att ge den som frågade en by. Vilken by som helst dög,
men en by kunde bara ges en gång. Ibl<strong>and</strong> om gåtan var särskilt
rolig eller svår och man inte kunde svaret måste man ge en stor
by. I det fallet hade den som ställde frågan rätt att välja en by
som den <strong>and</strong>re hade. Vi hade mycket skoj.
Men den natten berättade vi vare sig historier eller
gissade gåtor. Vi pratade om en annan sak. "Storebror, vilka
sagor kommer du att berätta ikväll?" frågade jag medan vi
klädde av oss och skulle gå och lägga oss.
"Kondro, jag ska inte berätta några sagor. Istället", sa
han, "ska jag berätta något mycket mer intressant."
Jag trodde inte att det fanns någonting mer intressant än onkel
Tompas sagor men "OK", svarade jag. Jag kommer fortfar<strong>and</strong>e
ihåg vartenda ord han berättade som om det hade varit igår. Han
hade lekt med två <strong>and</strong>ra pojkar och tre flickor på vägen hem. De
sex barnen lekte inte som vanligt. En pojke och en flicka hade
lekt tillsammans. Den vackraste av de tre flickorna var
tillsammans med min bror. Det lät väldigt brådmoget i mina
öron. Till slut sträckte min bror på sig, gäspade och sa: "Det här
är min egen historia. Jag vet inte om du tyckte om den. Jag
hoppas att du gjorde det. Nu är jag sömnig. Var inte ledsen,
▪141▪