Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

10
ATT GÅ RUNT ETT HELIGT BERG
är jag slutade i xueqianban, var det dags för
sommarlov. Jag hade inte en tanke på att resa till
främm<strong>and</strong>e moderna städer som en del av mina
klasskamrater, för min familj var fattig. Jag lekte med mina
jämnåriga vänner i min hemtrakt. Ibl<strong>and</strong> busade vi och byborna
skvallrade om att vi var besatta av onda <strong>and</strong>ar. Det hjälpte inte
att slå oss, så våra föräldrar bönföll oss att vara snälla. Byborna
förbannade oss: "Ni är barn till ouppfostrade föräldrar och
elever till dåliga lärare."
Till slut stod våra föräldrar inte ut och sa: "Växer det hår
ur våra öron?" 31 N
Far sa att han skulle ta mig på en v<strong>and</strong>ring runt
ett heligt berg för att få bort mig från de <strong>and</strong>ra i några dagar.
Tjobajo var mogen jämfört med mig, och var det exempel som
mina föräldrar ständigt framhöll för mig. Far bestämde sig för
att ta med honom också.
Vi gav oss av före gryningen och packade våra saker på
en mula. Vi gav oss av medan stjärnorna bleknade på himlen en
efter en och solen steg upp igen. Den sista stjärnan försvann och
natten var över.
Berget som vi skulle gå runt hade en speciell form. Folk
brukade säga "det hjärtformade berget". Det ligger inte långt
från vår by, men att gå runt det är en lång v<strong>and</strong>ring, för det finns
många heliga platser att besöka på vägen. Det tar åtminstone två
dagar.
På vägen köpte vi en mängd paket snabbnudlar av en
h<strong>and</strong>elsman. Klockan var redan runt nio när vi kom till Wumba,
ett samlingsnamn för tre byar. Dessa byar var beryktade för sina
skamlösa kvinnor som rånade ensamma människor på
genomresa på deras bröd och annan mat. Tillsammans klarade
vi oss oskadda genom byarna och kom till en stor barrträdsskog.
Vägen var mjukt sliten av oräkneliga pilgrimers fötter.
Det ögonblick vi hörde vatten porla, skrek vi till det heliga
31 En som är så olydig att han inte lyssnar på någon.
▪156▪