Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

11
STUDIER HALVT OM HALVT
S
ommarlovet tycktes ta slut lika snabbt som en vecka i
skolan. Plötsligt var det dags att börja i första klass, som
jag hade längtat så efter. Vårt nya klassrum var fint inrett
med tillräckligt många bänkar och stolar för alla elever. På
väggarna hängde affischer av västerländska och kinesiska
vetenskapsmän och tänkare som Newton, Einstein och Lu Xun.
Ovanför svarta tavlan hängde en röd och vit b<strong>and</strong>eroll med ett
citat av ordför<strong>and</strong>e Mao: "Hao hao xue xi, tian tian xiang
shang" (Studera hårt och gå framåt varje dag). Det fanns inga
affischer med kända <strong>tibetanska</strong> författare eller experter. Inte
heller fanns det några <strong>tibetanska</strong> ordspråk om utbildning.
Vi hade nya böcker och nya lärare. Allt var nytt utom vi
själva. Vi borde egentligen ha fått helt nya insikter av verkliga
bokliga studier i den här klassen, men tyvärr blev det inte så för
mig. Jag tyckte om klassrummet, och våra skolväskor var tunga
av böcker med främm<strong>and</strong>e kinesiska tecken och färgglada
illustrationer. Det sporrade oss att lära oss så snabbt som
möjligt.
<strong>Min</strong> bror var inte tillräckligt självsäker för att lära mig
något ur mina nya böcker, så jag frågade far, men han kunde
inte kinesiska. I vilket fall som helst skrev far mitt namn på
<strong>tibetanska</strong> i alla böcker för att jag inte skulle tappa bort dem.
Mitt namn skrivet på <strong>tibetanska</strong> fick mig att känna mig konstig
till mods. Bokstäverna var spretiga som myrben. Vi började inte
lära oss <strong>tibetanska</strong> förrän i årskurs fyra.
Jag lärde mig lika mycket som de <strong>and</strong>ra eleverna. Alla
lärare utom matteläraren var ansvarsfulla och brydde sig om
oss. De undervisade i allmänhet bra till skillnad från lärarna i
xueqianban, som ofta slog oss med en bambupinne. De
kinesiska lärarna var bättre än våra <strong>tibetanska</strong> lärare. De var
engagerade och gav sig inte förrän vi förstod vad de försökte
lära oss. De gick inte in för att gå igenom böckerna så snabbt
som möjligt utan försökte lära oss så mycket som vi klarade av,
▪164▪