Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

fåglar med", sa jag.
"Är det sant? I så fall var det fel att inte väcka dig. Jag
lovar att det inte ska hända igen. Sätt på dig dina <strong>tibetanska</strong>
stövlar så kan vi leka i snön", sa min bror.
<strong>Min</strong> bror och jag gick in i vardagsrummet. <strong>Min</strong>a
föräldrar, systrar och Gaga hade redan ätit frukost. Far slipade
en yxa för att hugga ved. Mor satt vid spisen och lagade sina
skor med hemgjord ulltråd. <strong>Min</strong>a systrar och min näst äldste
bror spelade kort. Vinnaren fick måla svarta ränder på
förlorarnas ansikten. <strong>Min</strong> bror och jag gick in i vardagsrummet
tillsammans. <strong>Min</strong> äldsta syster hade tydligen förlorat för hennes
ansikte var fullt av svarta ränder. Till och med på näsan var hon
svart. Men fast hon förlorade var hon glad.
När mor såg min bror sa hon: "Vad du är olydig. Varför
gick du ut i ett sån’t väder? Titta bara på dina kläder. Du skulle
ha fortsatt att sova som Kondro. Gå och byt till torra kläder och
kom och sätt dig här vid spisen." Utan att säga emot gjorde han
som hon sa.
Mor gav oss lite bröd till frukost. Medan jag åt frågade
jag: "Mamma, har alla ätit frukost?"
"Det var evigheter sedan vi åt frukost. Det är snart dags
för lunch. Far sa att jag inte skulle väcka er. Vi kan i alla fall
inte gå någonstans idag, så det spelade ingen roll om ni gick upp
eller inte. Och vem skulle tro att din bror skulle gå ut utan att
någon märkte det." <strong>Min</strong> bror och jag kunde inte svara något.
När min bror och jag hade ätit färdigt satt vi och tittade
på när våra syskon spelade kort. Vi var inte särskilt intresserade
för vi hade våra egna intressen. Vi älskade att gå ut och leka
hurdant vädret än var. Jag gjorde tecken åt min bror att sätta på
sig sina våta skor utan att mina föräldrar märkte det. Vi var
angelägna om att få tillfälle att smita ut.
Till slut fick vi chansen. <strong>Min</strong> bror sa att han ville gå på
toaletten, och jag sa att jag också skulle gå så att han inte skulle
smita. De trodde oss. Mor sa: "Du är så snäll, Kondro. Gå med
din bror." Än en gång var vi fria som fågeln som sluppit ut ur
buren efter att ha varit inlåst länge.
Det snöade inte så mycket som förut. Ibl<strong>and</strong> kunde man
se solen titta fram genom snöskyarna som om den var väldigt
trött. Vi var de enda som lekte utomhus. De <strong>and</strong>ra barnen hölls
inomhus. Vi lekte ensamma i snön. <strong>Min</strong> bror ville visa mig ett
▪147▪