Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

åttom att sätta upp tältet innan det blev mörkt. Det var inte
särskilt stort, så han satte upp det själv. <strong>Min</strong> bror sadlade av
mulan och b<strong>and</strong> den i högra frambenet med ett långt rep som
han satte fast vid en pinne. På så sätt kunde mulan beta framför
tältet. Vilken fantastisk gräsbetäckt slätt! Jag satt uttröttad och
stirrade ut över det oändliga smaragdgröna gräsl<strong>and</strong>et. Jag var
yr. Det var första gången jag såg ett sådant ställe och jag visste
inte hur jag skulle reagera. Grässlätten var en naturlig trädgård
som svämmade över av mängder av blommor. Dess stora yta
fick himlen ovanför mitt huvud att verka större och lägre. "Vad
underbart det skulle vara att leva på en så här stor plats,"sa jag.
Far kommenterade att det inte var så bra eftersom
nomaderna där inte hade den gyllene möjligheten att gå i
skolan. Jag antog att människornas sinnen måste vara
genomskinliga som kristallklara sjöar. Men <strong>and</strong>ra sa till mig att
herdarna var slöa som deras jakar och får. De sa att bönderna
var mycket bättre än herdarna. Jag frågade inte på vilket sätt, så
jag fick aldrig veta varför. Nomader eller bönder – alla var de
tibetaner som inte gick i skolan, så på vilket sätt var de bättre
eller sämre?
Mörkrets draperi drogs över skyn. Blink<strong>and</strong>e stjärnor
blev så småningom synliga. Månen började lysa starkare. Far
kokade nudlar åt oss och vi satt utanför tältet i månskenet och
åt. En bris blåste svagt över våra ansikten och fick oss att känna
oss uppiggade efter en tröttsam dag, som om vi hade blivit
masserade av mjuka händer. Vi småpratade efter maten. Far tog
då och då upp idén att studera hårt så att vi slapp vara bönder
som han. Vad han sa gjorde stort intryck på mig, men jag är inte
säker på att min bror reagerade på samma sätt. Han kunde inte
låta bli att gäspa. Kanske han var frånvar<strong>and</strong>e eftersom han gått
hela dagen och för trött att lyssna på någonting. Det enda han
ville var att sova. Far sa att vi måste gå och lägga oss, ju förr
desto bättre, för vi måste gå upp tidigt nästa morgon. Jag hade
ingen lust att gå och lägga mig mellan far och min bror, för jag
kunde inte sträcka ut händerna fritt ur filten om jag blev svettig,
som jag gjorde när jag sov med far hemma. Nu blev jag mosad
mellan far och min bror.
Jag kunde se månen klart genom tält öppningen. Med en
så kunglig syn som den lys<strong>and</strong>e månen verkade stjärnorna
dimmiga. Jag skrattade tyst för mig själv när jag tänkte på hur
▪160▪