Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

men jag vill sova. Vi kan leka imorgon."
Han somnade meddetsamma och snarkade så högt att
jag inte kunde sova. Jag ville knuffa till honom för att få honom
att sluta, men jag visste att vid min och hans ålder, var det
verkligen stör<strong>and</strong>e att bli väckt ur djup sömn, så jag fick stå ut.
<strong>Min</strong> by, min familj och vårt hus var insvept i tystnad.
Jag skulle ha hört mitt hjärta slå om inte min bror hade snarkat
så. Jag tittade ut genom fönstret på stjärnorna, som lyste klart
som diamanter. Jag ville ta ner dem i mitt sovrum och leka med
dem som leksaker. Plötsligt bullrade min mage till och jag
pruttade så högt att min bror skrämt vaknade.
"Åh, tack och lov! Det är ju bara du som pruttar," sa han
och torkade av svetten i pannan.
Det var konstigt. På sätt och vis var jag rädd men
samtidigt generad.
"Vad är det, storebror?" frågade jag oskyldigt.
"Det var en prutt i rättan tid! Jag hade just en d … d …".
Han kunde inte avsluta meningen utan brast i gapskratt.
Fast jag inte förstod vad det h<strong>and</strong>lade om skrattade jag
dumt med. Det var så underligt: först var han rädd och nu
skrattade han. Det var underbart också, att skratta tillsammans
med någon utan att veta varför. Jag frågade igen: "Vad är det
med dig, storebror?"
"Ingenting. Det var bara det att jag just hade en
mardröm när du pruttade. Jag drömde att jag stal ett halsb<strong>and</strong>
hos en juvelerare för att ge till flickan som jag lekte med idag.
Olyckligtvis upptäckte mig affärsinnehavaren och jag sprang så
fort jag kunde på mina korta ben. Han jagade mig och skrek:
Stanna där du är, annars skjuter jag! Sedan hörde jag ett pang,
så jag trodde att jag hade blivit skjuten. När jag vaknade förstod
jag att det bara var en dröm och att panget var din prutt." Han
började skratta igen och jag föll in.
Stjärnorna lyste starkare som om de också skrattade
med oss. Sedan sjönk vi tillbaka på fårskinnsfällen och föll
sömn, vaggade till sömns i vår glädje.
▪142▪