Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

mantror insköt hon: "Ni är för unga för att diskutera sådana
saker. Tyst med er. Om det är bra eller inte att skicka Kondro
till skolan, vet vi ingenting om. Det är inte värt att ta risken att
min käre sonson förlorar sitt liv. Dessutom vet vi inte om han
får jobb efter skolan. Så det bästa är att vi låter honom bli munk
som hans äldre bror. Då vet vi att han gör en bra insats för den
här världen." Far sa ingenting. Han var tveksam och satt med
pannan lutad i h<strong>and</strong>en.
Farmors största önskan var att jag skulle bli munk. Hon
påminde mig ofta om att det lämpligaste barnet för att bli munk
efter min äldste bror var jag. Då skulle jag slippa hårt arbete och
jag kunde ta det lugnt resten av mitt liv. Hon sa att jag också
kunde göra en del pengar på att utföra religiösa ceremonier åt
<strong>and</strong>ra. Sedan påpekade hon att min äldste bror tjänade sina egna
pengar och inte behövde familjens hjälp. Om jag gick i skolan
skulle jag inte kunna hjälpa min familj, utan familjens pengar
skulle gå åt till att betala för mig. Det sa hon ofta vilket inte var
så konstigt med tanke på hon var en from, religiös farmor.
"Kondro, vill du gå i skolan eller bli munk?" frågade
farmor efter att hon framhållit hur duktig min äldste bror var.
Mitt svar var oväntat för henne: "Farmor, jag vill väldigt
gärna gå i skolan", svarade jag.
"Du är ingen snäll pojke. Du har ändrat dig. Förut sa du
att du inte gillade skolan för att dina lärare slog dig så mycket.
Du är oärlig och har ljugit för din farmor," sa hon och försökte
lura mig i en fälla att säga vad hon ville höra. Jag såg
ingen utväg, så jag stammade fram: "Nja, ähum …, farmor. Jag
skulle också vilja bli munk."
Den kvällen sa farmor: "Kanske ni inte vet det men
Kondro vill faktiskt bli munk. Det sa han till mig en gång." Far
sa ingenting.
"Kondro, upp med dig. Vi ska träffa munken Wodzer
igen idag", sa far medan jag fortfar<strong>and</strong>e befann mig i min lugna
dröm.
"Nej, pappa, jag vill aldrig träffa honom igen, för han
kommer säkert säga åt mig att bli munk," svarade jag från mitt
fårskinnstäcke.
"Gör som pappa säger. Upp med dig, så går vi",
upprepade han några gånger.
"Nej. Jag vill fortsätta med mina studier. Jag vill inte bli
▪192▪