Untitled - Doria

flygfärder över havet. Rättare sagt, det sker genom berättarens
positionsbestämningar. Berättarens roll i texten har behandlats tidigare (se
kap. III). Trots sin relativa osynlighet är han, eller ger sig åtminstone ut för
att vara, närvarande vid själva händelseförloppet. Under humlans flykt anges
hans position indirekt genom prefixen till verbet för ’flyga’, letet’: po- och
pri-. När myggan i den tolfte strofen återvänder till sitt rike återges det på
följande vis:
XII (349–350)
Да спокойно в свой удел
через море полетел.
(Till sitt furstendöme lugnt/ flög han över havet.)
Prefixet po- markerar att en rörelse påbörjas oavsett i vilken riktning det
sker. Samtidigt förutsetts att någon registerar skeendet och i detta fall är det
berättaren. Nu anger kontexten vart Gvidon är på väg, varför det ter sig
naturligt att se flygfärden gestaltad i riktning från berättaren som står kvar
på strand i Saltans rike (eller betraktar hela skeendet från sidan eller ur ett
fågelperspektiv). I den sextonde strofen är prefixet däremot utbytt mot pri-
vilket innebär en rörelse till den plats där berättaren finns, i detta fall,
Gvidons rike. Den tredje och sista flygfärden, i den tjugoförsta strofen,
återges på nytt med po-. Sålunda bildar berättarperspektivet i de tre
episoderna sammantaget en triangel som inlemmas bland särdragen i textens
arkitektonik.
Den andra triangeln är lokaliserad till ansiktet. I strof XII sticker
myggan kokerskan i högra ögat. I strof XVI attackerar flugan väverskans
vänstra öga. Slutligen, i strof XXI, ger sig humlan efter en stunds tvekan på
Babaricha.
XXI (718–724)
А царевич хоть и злится,
Но жалеет он очей
Старой бабушки своей;
Он над ней жужжит, кружится –
Прямо на нос к ней садится,
Нос ужалил богатырь:
На носу вскочил волдырь. […]
(Och tsarevitj om än ilsken/ skonar ändå ögonen/ på sin gamla farmor/ Han surrar,
kretsar över henne-/ Slår sig ned på hennes näsa/ Bogatyren stack så näsan/ På
näsan sprang en blåsa upp.)
93