Untitled - Doria

sagogenrens princip för det lyckliga slutet. Men om man vidgar synfältet så
att det omfattar även andra Pusjkintexter inklusive den som utgörs av hans
biografi, då tillförs skildringen ytterligare dimensioner. På ett metapoetiskt
plan framstår då skildringen av Gvidon som en historia om en diktare som
med hjälp av sin musa, svanjungfrun Lebed, skapar sin dikt av elementen –
den obebodda ön – som därmed tjänar som en metafor för det obearbetade
språket. Öns orörda natur kultiveras. Språket omvandlas till poesi. Det nya
riket i sagan är liktydigt med den färdigställda dikten. 331
Till mytbildningen kring Pusjkin hör uppfattningen om hans otroligt
snabba utveckling som poet. 332 Också i detta fall föreligger en
överensstämmelse med Gvidon som växte upp ”Ej för var dag men för var
timme”. När dikten väl är fullbordad stundar även mötet med fadern. Då blir
han sedd och erkänd. Förutsättningen för återförening och försoning är ett
återvändande till ursprunget som här består av diktens och diktarens
barndom.
Jämsides växer bilden av tsaren fram. Porträttet präglas av en
pendelrörelse mellan det offentliga och det privata. Sålunda är alla tsar
Saltans utsagor i texten av retoriskt slag. Man kan till och med hävda att de
befinner sig utanför den egentliga tidsbundna handlingen och därmed texten.
Men hans frågor föranleds av det som sker i hans inre, det som enligt
Pusjkins poetik aldrig sägs rakt ut. Varför tar Saltan inte reda på vad som
hänt hans familj? Varför nöjer han sig gång på gång med
antagonistkvinnornas utspel? Svaret är förmodligen förbundet med
handlingens dramaturgi. Saltans passivitet är nödvändig för Gvidons
utveckling. Samtidigt med detta förkroppsligar tsar Saltan en diskussion om
tsargestalten och dess relation till begreppet zakon ’lagen’ och om makten
som tillkommer rollen. I detta samanhang betonas barmhärtigheten,
förmågan till försoning. Sålunda uttrycker även ”Sagan om tsar Saltan” en
åsikt om härskare och maktbruk som Pusjkin förmedlat i flertalet andra
texter. Likt en skugga figurerar slutligen även Peter I i skildringen av både
far och son. Den petrinska närvaron i texten är så påfallande i texten att den
måste uppfattas som ett tema. I det följande diskuterar jag därför den
petrinska mytbildningen, dess förekomst och innebörd i ”Sagan om tsar
Saltan”.
331
Jfr Abram Terc som beskriver staden i ”Mednyj vsadnik” som poėma–gorod (’staden som poem’) Terc
A. 1993: 114.
332
Tynjanov Ju. ”Puškin”, Istorija literatury Kritika (1928) 2001: 133, Virolainen M. ”Kul’turnyj geroj
novogo vremeni”, Virolainen M.N. (red.) Legendy i Mify o Puškine 1995: 329.
126