Untitled - Doria

framträder i ett flertal texter som återger härskare. Den tsar som avbildas i de
petrinska dikterna ”Stansy” (’Stanser’) från 1826 och ”Pir Petra Pervogo”
(’Peter I:s gästabud’) från 1835 uppvisar ett liknande beteendemönster. I den
första dikten framhåller Pusjkin tsar Peter I som ett föredöme för tsar
Nikolaj I, och dikten tonar ut i uppmaningen:
[…]
Семейным сходством будь же горд;
Во всем будь пращуру подобен:
Как он, неутомим и тверд,
И памятью, как он, незлобен. 315
(Var stolt över släktskapen/ Var lik anfadern i allt;/ Lik honom outtröttlig och
fast/ Och liksom han, ej långsint .)
I ”Pir Petra Pervogo” betonas tsarens barmhärtighet, miloserdie.
[…]
Нет! Он с подданным мирится;
Виноватому вину
Отпуская, веселится;
Крушку пенит с ним одну;
И в чело его целует,
Светел сердцем и лицом;
И прощенье торжествует,
Как победу над врагом. 316
(Nej! Han försonas med undersåten/ förlåter den skyldige/ Gläder sig/ Dricker ett
stop med honom/ Och kysser hans panna/ Ljus i anlete och hjärta/ Och firar
förlåtelsen/ Som seger över en fiende.)
I både sagan och dikten återges gästabudet med uttrycket ’glatt gästabud’
(veselyj pir). Utöver detta påminner texterna om varandra genom
scenografin. Den består av en stad eller ett rike som är beläget vid vatten.
Man ser annalkande fartyg och hör salut från kanoner. Feststämning råder
och huvudskådeplatsen är Gvidons palats, respektive ”tsarens hus”. I såväl
”Stansy” som i ”Pir Petra Pervogo” porträtteras tsar Peter som ett föredöme
för en god makthavare. Tsar Saltan agerar i enlighet med förebilden. Han
förlåter sin fiende och förlåtelsen innebär den verkliga segern.
Förutom de petrinska dikterna framträder ytterligare en av Pusjkins
texter i sammanhanget. På det semantiska planet innebär förlåtelsen, i sagan
315 PSS t. III, 1 1948: 40. Min kursiv. J.O.
316 PSS t. III, 1 1948: 409. Min kursiv. J.O.
119