Untitled - Doria

Också Gvidon vill vara som alla andra ’jag ser att folk gifter sig’ och han vill
helst ha den undersköna tsarevnan. Så står handlingen plötsligt stilla för ett
ögonblick.
XXII (758–760)
Князь со страхом ждет ответа.
(Fursten väntar rädd på svaret.)
medan
Лебедь белая молчит
и подумав говорит:
(Vita Svanen tiger/ men säger efter att ha grubblat:)
Stundens allvar markeras genom den lilla pausen och detta är enda gången i
sagan som furst Gvidon sägs vara rädd och det är enda gången i sagan som
Lebed tvekar innan hon skrider till handling.
Pusjkin låter Lebed svara med ordstäv om hustruns ställning i
äktenskapet ’Men en fru är ingen handske’ (”No žena ne rukavica”). 285
Också i det följande (755–756), då hon avslöjar sig som ryktets ”undersköna
tsarevna”, motsvarar hon bilden av bruden i bröllopssångerna.
Beskrivningen av hennes tal ’som om bäcken skulle porla’ (”Sladku reč-to
govorit,/ Budto rečen’ka žurčit.”) är nästan analog med skildringen av
bröllopssångernas svan som brister ut i tal:
станет речи говорить/ точно лебедь прокричит 286
(börjar tala/ precis som om en svan skrek till)
Samtidigt bär hennes gestalt tydliga drag av den europeiska sagotraditionens
svanjungfru som också hon är en brud.
Men inte heller här undlåter berättaren att driva med sin huvudperson.
På så sätt nyanseras den folkliga infattningen av stundens allvar. När Gvidon
uppger sig vara beredd att ”Till fots gå härifrån/ Om så till världens ände.”
(det senare en motsvarighet till uttrycket ”östan om sol och västan om
måne”) så kan utsagan samtidigt uppfattas som en parodiering av
sagonormen. 287 Uttrycket till fots punkterar det högstämda i Gvidons
285 Dal’ V.I. t. 1, 1984: 287.
286 Slonimskij A. 1963: 438.
287 Zueva T.V. 1980: 73.
101