Untitled - Doria

använde för att beskriva innebörden av ’ordet’ (slovo) hos Pusjkin. 399 I
bägge fallen får vi som läsare bevittna ett tillstånd av ursprung: begynnelsen
på en ny tillvaro, som är liktydig med uppkomsten av den nya dikten.
Samtidigt, i sin egenskap av undersaga och utopi, kan ”Sagan om tsar
Saltan” också uppfattas som en prolog. Textens avslutande rader är
lakoniska. Dagen gick och tsaren bars halvfull i säng. En realistisk
återgivning av ett förlopp i sagans värld. Där lämnar berättaren omärkligt
sin berättelse i ett förgånget nu, 400 medan sagans ”nu” är oändligt i enlighet
med det utopiska. Innebörden av slutraderna är jämförbar med sagornas
vanliga slutformel ”och så levde de lyckligt i alla sina dar” eller ”om de inte
är döda, så lever de ännu.” Med andra ord är slutet öppet. Den avslutande
strofen i ”Sagan om tsar Saltan” relaterar en ankomst, ett återseende och en
försoningsfest. Ondskan är fördriven och platsen för handlingen är det nya
riket där livet befinner sig i sin början. Utopin är ändlös, precis som sagan
med sitt öppna slut. Därmed griper folktraditionen tag i romanen. Nu kan ett
annat händelseförlopp ta vid, men det är en annan historia. I början av detta
arbete hänvisade jag till Nepomnjaščij, som betraktar den klassiska sagan
som ett slags ”tillvarons kod” (se kap. III). I belysning av mina iakttagelser
under läsningen av ”Sagan om tsar Saltan” framstår denna i så fall som en
del av koden för den kalejdoskopiska tillvaron i Pusjkins poetiska mytologi.
399 Gogol citerad enligt Tynjanov Ju. 2001: 147
400 Jämför slutet i ”Skazka o mertvoj carice” som använder sig av motsvarande finalformel och därmed
också implicerar ett öppet slut. I de övriga sagorna är slutet obönhörligt.
154