Untitled - Doria

underläge gentemot Onegin. Hennes brev präglas av ifrågasättande och
grubbel kring Onegins person som när hon skriver:
XXXI
Кто ты, мой ангел ли хранитель,
Или коварный искуситель: […] 261
(Vem är du, min skyddsängel,/ eller den lömske frestaren:)
Tatjanas bild av Onegin är en fantasiprodukt som pendlar mellan hopp och
desperation. Lebed talar däremot direkt till sin räddare och hennes monolog
ifrågasätter inte utan konstaterar och beskriver. Hennes position är givetvis
en annan. Efter sin räddning som förlöser hennes makt, utgör hon själva
förutsättningen för handlingens fullbordan. Likt anden i flaskan är hon
förmögen att uppfylla tsarsonens önskemål, till och med när det gäller
giftermål.
Anförda textpartier uppvisar likheter mellan Lebeds monolog och
passagerna i Tatjanas av såväl fonologisk som tematisk art. Bägge beskriver
den tilltalade i ordalag som ’räddare’ och ’befriare’ även om Tatjana genom
sin tvekan bygger upp ett motsatsförhållande mellan ’skyddsängel’ och ’den
lömske frestaren’. Epiteten spasitel’ (’räddare’) och izbavitel’ (’befriare’) i
Lebeds utsaga befinner sig ljudmässigt i samkland med Tatjanas angel
chranitel’ (’skyddsängel’) och iskusitel’ (’frestare’). Ytterligare en
beröringspunkt föreligger i utsagornas respektive trohetslöften. Såväl
Tatjana som Lebed överlåter sitt öde i ”räddarens” händer. Tatjana utbrister:
XXXI
[…]
То воля неба: я твоя;
[…]
До гроба ты хранитель мой…
[…]
Но так и быть! Судьбу мою
Отныне я тебе вручаю,
[...] 262
(Det är himlens vilja: jag är din; […] Till graven är du min beskyddare [...] Må så
vara! Mitt öde/ Överlåter jag hädanefter åt dig,)
261 Evgenij Onegin kap. 3 strof XXX1, PSS t.VI 1937: 67.
262 Evgenij Onegin kap. 3 strof XXX1, PSS t.VI 1937: 66–67.
87