You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Dynamiken, den pågående rörelsen som texten återger, antyds även i<br />
underrubriken ’utdrag’ eller ’fragment’ (otryvok), och genom att texten<br />
mynnar ut i frågan ”Plyvet. Kuda ž nam plyt’?...” (’Den seglar. Vart ska vi<br />
då segla?…’). Därigenom blir intrycket av en pågående dynamisk process<br />
som en del av en större helhet bestående. Dikten befinner sig i rörelse, den är<br />
fartyget som stävar ut på poesins oändliga hav. Det till synes oavslutade är<br />
liktydigt med oändligheten – diktens värld är obegränsad.<br />
I och med att den belyser tidigare tillkomna texter och dessutom kastar ljus<br />
över Pusjkins reflektioner i breven från Michajlovskoe fungerar ”Osen’”, vid<br />
sidan av prologen till ”Ruslan i Ljudmila”, som inkörsport till Pusjkins<br />
sagovärld. Det väsentliga i sammanhanget är att dikten återger en<br />
ursprungssituation som samtidigt är både individuell och universell. På så<br />
sätt knyter den också an till sagan och dess egenskap av urform för<br />
berättande. Innan jag kommenterar prologen vill jag emellertid kort<br />
uppmärksamma ytterligare en text som anknyter till sagan och skapandet.<br />
Det är den oavslutade dikten ”Son (Otryvok)”, ’Sömn (Fragment)’ som<br />
skrevs mellan april och december 1816. Från början var den tänkt att bli ett<br />
ode, en lovsång till lättjan, men arbetet stannade av och dikten blev aldrig<br />
klar. Inte heller ”Son” publicerades under Pusjkins livstid. I dikten återfinns<br />
en episod, där diktjaget som barn ligger i sin säng sent om kvällen och<br />
lyssnar till hisnande historier som berättas för honom av mamuška moja som<br />
av allt av döma åsyftar hans mormor, Maria Alekseevna Gannibal.<br />
[…]<br />
Я сам не рад болтливости своей,<br />
Но детских лет люблю воспоминанье.<br />
Ах! умолчу ль о мамушке моей,<br />
О прелести таинственных ночей,<br />
Когда в чепце, в старинном одеянье,<br />
Она, духов молитвой уклоня,<br />
С усердием перекрестит меня<br />
И шопотом [sic!] рассказывать мне станет<br />
О мертвецах, о подвигах Бовы…<br />
От ужаса не шелохнусь бывало,<br />
Едва дыша, прижмусь под одеяло,<br />
Не чувствуя ни ног, ни гололвы.<br />
Под образом простой ночник из глины<br />
Чуть освещал глубокие морщины,<br />
Драгой антик, прабабушкин чепец<br />
И длинный рот, где зуба два стучало, –<br />
Все в душу страх невольный поселяло.<br />
45
Change language