Untitled - Doria

Lebeds fråga ”Jag ser att folk gifter sig/ Bara jag går ogift” ljuder som ett
eko av folksångerna.
”Родимая матушка,
Неженат хожу,
Ой, люли, дюли, люли,
Неженат хожу…” 282
(”Dyraste moder,/ Ogift jag går/ Oj, ljluli, ljuli, ljuli/ Ogift jag går/)
eller
Все вы в Киеве переженены,
Только я Владимир Князь холост хожу,
А и холост я хожу, не женат гуляю 283
(Alla ni i Kiev är bortgifta,/ Bara jag furst Vladimir går omkring som ungkarl/
Och som ungkarl traskar jag, går omkring som ogift)
De folkliga förlagorna kompletteras av ett prosautkast från 1830 med
självbiografisk prägel. Fragmentet som rubricerats enligt sin inledningsreplik
”Učast’ moja rešena, ja ženjus’” (’Mitt öde är beseglat, jag skall gifta
mig’) återger en ung mans reflektioner medan han väntar på besked från
föräldrarna till den flicka om vars hand han bett. Han reflekterar bland annat
över sitt liv som ungkarl och likheterna med skildringen av Evgenij Onegin
är uppenbar. Men därutöver återfinns element som tangerar beskrivningen
av Gvidons frieri och dess påföljder i ”Sagan om tsar Saltan”. Det gäller
exempelvis den allmänna synen på giftermål, som enligt den unge mannen
kan delas in i tre varianter. Av dessa sammanfaller den tredje med uttalandet
i sagan.
Третьи женятся так, потому что все женятся – потому что им 30 лет.
Спросите их что такое брак, в ответ они скажут вам пошлую эпиграмму. 284
(Den tredje sorten gifter sig för att alla andra gör det – för att de är 30 år. Fråga
dem om vad äktenskap är för något och de kommer att läsa upp ett nedrigt
epigram för er.)
282
Slonimskij A. 1963: 453.
283
”O ženitbe knjazja Vladimira”, Drevnie rossijskie stichotvorenija sobrannye Kiršeju Danilovym 1977:
54.
284
PSS t. VIII, 1 1948: 406.
100