Untitled - Doria

1703–1717. Sagan om de avundsjuka systrarna, i Gallands version döpt till
”Histoire de deux Soeurs jalouses de leur cadette”, har ingen skriftlig arabisk
förlaga. Galland fick den berättad för sig i Paris och skrev ned den i
samlingen utgående från sina minnesanteckningar. Möjligen var han också
influerad av europeisk sagotradition. Som Jack Zipes konstaterar, är det till
och med tänkbart att berättelsen i Tusen och en natt influerats av Straparolas
saga. 110 Densamma står också som förebild för Mme D’Aulnoys yviga
fésaga ”La Princesse Belle-Étoile et le Prince Chéry” som utkom 1698 i
samlingen Suite des Contes Nouveaux ou les Fées à la Mode. I sin
jämförelse av de olika texterna kommer Zipes till fyra avgörande och
gemensamma nämnare: systrarnas önskningar – de två äldre systrarnas och/
eller svärmoderns avund – barnet överges och modern bestraffas – familjen
återförenas. Med viss modifikation står dessa ingredienser också att finna i
”Sagan om tsar Saltan”.
I Straparolas saga återfinns också en kung som lyssnat till tre systrars
samtal och gifter sig med den yngsta eftersom hon lovat föda honom tre
magiska barn, vilket hon också gör i hans frånvaro. Men hennes systrar byter
ut de nyfödda mot hundvalpar och kungen befaller då att hustrun spärras in i
en mörk kammare medan barnen kastas i floden. Där hittas de av en
mjölnare som sedan fostrar upp dem. Efter att de fått veta sanningen om sitt
ursprung, tar de sig via äventyr och förvandlingar så småningom tillbaka till
sin fader som får reda på sanningen. Mme D’Aulnoys version av sagan är
långt mer utbroderad och försedd med såväl berättarkommentarer som
anspelningar på annan samtida litteratur, inte minst hennes egna texter. I
hennes saga kastas barnen i havet, men försedda med magiska egenskaper
som gör att de aldrig behöver lida materiell nöd. De plockas upp av en
piratledare som tillsammans med sin fru fostrar upp dem på bästa sätt. En
dag blir dock längtan för stark, önskan om att finna det egna ursprunget gör
att de beger sig till havs. Efter de obligatoriska prövningarna sker
återföreningen och kärleken får sin lön.
Vid sidan av Straparola och Mme D’Aulnoy uppvisar också den
avslutande delen av ”The Lawman’s Tale” (Constance) i Geoffrey Chaucers
The Canterbury Tales påfallande likheter med ”Sagan om tsar Saltan”.
Sambandet mellan sagan och Chaucers berättelse uppmärksammades för
första gången 1927 av E. Aničkova 111 vars framställning emellertid bemöttes
110
Zipes påpekar också att sagan eller dess varianter förekommit jämsides i den muntliga och skriftliga
traditionen. Den publicerades i motsvarigheten till de ryska lubokutgåvorna, ett slags billighetsutgåvor
motsvarande skillingtryck som förekom i Frankrike och Tyskland. Zipes J. The Great Fairy Tale Tradition
2001: 220.
111
Aničkova E. ”Opyt kritičeskogo razbora proizchoždenija puškinskoj ’Skazki o Care Saltane’”, Jazyk i
literatura t. 2, 1927: 92–138.
31