Untitled - Doria

noggrann redovisning av hur Pusjkins poetiska myt växer fram. Hans
definition är den mest omfattande och flexibla av de ovan anförda och den
lyder:
First of all, poetic myth by no means has a congruent and homogenous structure.
Its components are brought from various sources which are only partially similar
and compatible with each other. Perhaps a poetic myth is always a fusion of
different entities taken from facts of the poet’s life and his previous oeuvres as
well as from historical events and literary sources. Only the interaction and
interference of the different backgrounds of the myth can provide a multilevel,
polyvalent and polyfunctional semantic network which makes myth a powerful
device of patternization of the poet’s views and experiences. It allows the poet to
impose his mythological scheme on a very broad range of events, thus asserting
the existence of certain connections and similarities among them and creating his
artistic world from scattered pieces of his everyday and literary experience.
The different sources of the myth, brought together and projected on each
other, change, sometimes in a very unexpected and dramatic way, their original
semantic perspective and the meaning and value of their components. As a
paradoxical result of this process, the more external sources are brought into and
unified within the poet’s myth, the more the myth acquires a unique and
individual character . 46
Gasparov avvisar en homogen och kongruent struktur, istället framhåller han
mångfalden och variationen i de mytiska komponenternas ursprung som i
princip är obegränsat. Livserfarenheter, historiska händelser, litteratur,
åsikter, vardagsbestyr, allt kan utgöra mytiskt material. Därigenom betonas
också föränderligheten, komplexiteten, dynamiken, det paradoxala och
stundtals oväntade, i den semantiska växelverkan för vilken den poetiska
myten är ett uttryck. Myten är sålunda av funktionell karaktär, ett medel –
device – som diktaren använder i framskapandet av sin konstnärliga värld.
Hos Pusjkin visar Gasparov på ett mytiskt mönster som kännetecknas av tre
olika skeden i poetens verksamhet och i vilket bland annat Tsarskoe Selo,
poetgestalten, förvisning (avskildhet), ökenlandskap eller dess motsvarighet,
statyer, Peter I, inspirationen – ödet i form av en kvinnlig skugga – och den
ensamma människan i vattnet, utgör återkommande motiv. 47
Som vi skall se förekommer flera av dessa i varierad utforming också
i ”Sagan om tsar Saltan”. Gemensamt för ovan anförda definitioner av
begreppet poetisk myt är de bestående komponenterna vars betydelse
varieras, kompletteras och upprepas i en föränderlig struktur, ett mytiskt
mönster som bildas av flera texter i ett givet författarskap. I min läsning av
46 Gasparov B. 1985: 151–152.
47 Gasparov B. 1985: 146–152.
9