Untitled - Doria

utsaga närmast av retoriskt slag, dock med en viss nyansering. När han
utbrister ”Vad ser jag? Vad är detta?” förblir det oklart om han faktiskt
uttalar orden eller om det är inre monolog. Oklarheten avspeglar det
familjära och intima, den sfär som aldrig förekommer explicit uttalad i
texten.
Återföreningen är sagans final. Kampen mellan gott och ont som
utgör den grundläggande motsättningen i så många sagor mynnar så gott
som undantagslöst ut i det godas seger, medan ondskan får sitt förtjänta
straff. Ifråga om rättvisans seger är ”Sagan om tsar Saltan” inget undantag.
Men, här föreligger en åtgärd som tydligt knyter texten till den litterära
traditionen och Pusjkins poetik. Den betecknar dessutom fullbordandet av
Saltans porträtt och realiseras genom hans sätt att handskas med ’lagen’ –
zakon.
5.4.1 Zakon – Lagen och försoningen
”Tsarens vilja är lag.” Men hur ser den lag ut som dikteras av tsar Saltan? I
anknytning till den femte strofen visade jag på sambandet mellan begreppen
”tsar” och ”lag”. Det handlade då om ett förvanskat förhållande som
oifrågasatt godtogs av den allmänna opinionen. Saltans order åtlyddes inte
och hans familj splittrades. Dess slutliga återförening medför att tsaren
konfronteras med antagonisterna, för dem är räkenskapens tid inne, men vad
är det egentligen som sker?
XXVII (985–992)
А ткачиха с поварихой,
С сватьей бабой Бабарихой,
Разбежались по углам;
Их нашли насилу там.
Тут во всем они признались,
Повинились, разрыдались;
Царь для радости такой
Отпустил всех трех домой.
(Men väverskan med kokerskan/ Med svärmor Babaricha,/ Sprang iväg åt alla
håll;/ Hittades med nöd och näppe./ Då i allt de tillstod skuld,/ Bekände, började
att lipa;/ Tsaren för sådan gläjdes skull/ Lät dem alla åka hem.)
Till skillnad från vanliga sagokungar blir Saltan så storsint i sin glädjeyra att
han låter antagonisterna återvända hem ostraffade. Otypiskt för den
traditionella sagan men kännetecknande för Pusjkins poetik, sådan den
118