Untitled - Doria

den ryska undersagan företräds av Ivan-tsarevič. I undersagan verkar
fantastiska och övernaturliga krafter, gestalter och föremål. Samtidigt är det
just dessa egenheter, (alltså det fantastiska inslaget och försmådda
aristokrater i huvudrollerna) 63 , som komplicerar en analys av undersagan ur
ett socialt-politiskt perspektiv, enligt vilket den folkliga sagan i sig är ett
uttryck för folkets längtan efter en bättre tillvaro. Meletinskijs syfte är att
visa på de sociala och historiska processer som gett upphov till själva genren
och utmejslat hjältegestalten. Som företrädare för de folkliga, demokratiska
idealen är han eller hon därmed av central betydelse. 64
Indelningen av sagor i olika klasser eller kategorier bygger på
folkloristernas arbete och anknyter främst till kartläggandet av den muntliga
traditionen. Att kalla en litterär saga för undersaga låter sig naturligtvis göras
men då gäller det att minnas att författaren som svarar för texten kan ta sig
friheter som medför att sagan söker sig utanför de gränser som omfattas av
en strikt genredefinition. Till sådana friheter hör formen. ”Sagan om tsar
Saltan” är som nämnts avfattad på parvis rimmad vers i tjugosju strofer av
varierande omfång på sammanlagt niohundranittiosex rader. Versmåttet, den
trokeiska tetrametern, är dock starkt förknippat med folklig tematik och
påträffas i oden, anakreontisk dikt och sånger. 65 Kännetecknande är att de av
Pusjkins sagor som utspelar sig i hovmiljö, de så kallade ’tsarsagorna’
(carskie skazki) alla är avfattade på detta versmått. 66 Enligt M.L. Gasparov
använde sig Pusjkin av versmåttet tack vare dess folkliga kolorit som han
tyckte framträdde särskilt väl i förening med episkt material. 67 I ”Sagan om
tsar Saltan” lieras därmed två folkliga uttrycksformer med den litterära
konventionen; det talade och sjungna ordet blir skrift.
I ett litteraturhistoriskt sammanhang ter sig den ryska litterära sagan som ett
yngre syskon till de sagor som från och med femtonhundratalet började
utges i Italien och Frankrike. Som genre etableras den litterära sagan i och
med Giambattista Basiles postumt publicerade sagosamling Lo cunto de li
cunti 1634–36, även känd som Il Pentamerone. Samlingen är uppbyggd
enligt känt mönster: en ramberättelse som baserar sig på ett folksagomotiv
om skratt omger fyrtionio andra sagor vilka innefattar både folkliga och
litterära ingredienser. Il Pentamerone var den första samlingen där en
63
Förf. anm.
64
Meletinskij E.M. 2000: 7, 14–15.
65
Gasparov M.L. Sovremennyj russkij stich. Metrika i ritmika 1974: 40, 60.
66
”Skazka o care Nikite i sorok ego dočerjach” 1822, ”Skazka o mertvoj carevne i o semi bogatyrjach”
1833, ”Skazka o zolotom petuške” 1834.
67
Gasparov M.L. ”Semantičeskij oreol puškinskogo 4-stopnogo choreja”, Puškinskie čtenija v Tartu 1987:
54–55. Se även samme författares Metr i smysl 1999: 193–202.
17