Untitled - Doria

epresenteras till skillnad från andra skönlitterära former, dagboken
undantagen, i den utomlitterära omgivningen av sin faktiska motsvarighet –
det verkliga (icke-fiktiva) brevet. Nu kan man kanske invända att romanen i
sin tur motsvarar, eller åtminstone strävar efter att avbilda verkligheten och
livet. Emellertid pågår livet medan romanen, åtminstone i sitt fysiska
utförande, kännetecknas av begränsning, låt vara att den som berättelse kan
ha ett öppet slut. 201 Brevet i fiktionen och brevet i verkligheten är i regel
redigerade och avslutade skrivna meddelanden.
I och med att brevet som form existerar både utanför och i fiktionen
innehar det en slags dubbelroll. För det fiktiva brevet gäller att det är
uppdiktat eller fingerat medan det utomlitterära brevet är ett autentiskt
dokument. Vardera budskapet betecknas emellertid med samma begrepp
’brev’ – pis’mo. Det ryska ordet anger något skrivet bildat av verbet pisat’
och beroende av kontexten är det skrivna sålunda antingen autentiskt eller
uppdiktat. Som litterärt faktum har pis’mo, brevet, en tudelad innebörd i och
med att det förekommer i två sfärer med betydelsen ’skrivet meddelande,
budskap’. Det vill säga att det verkliga brevet kan bli litteratur medan det
fiktiva brevet är det.
Ett förhållande likt det som vi sett i samband med pis’mo och det skrivna,
kännetecknar begreppet skazka även om dess dubbelbetydelse är av historisk
art. Ordet har genomgått en betydelseförändring (Jfr kap. III) och uppfattas i
allmänhet entydigt som ’uppdiktad berättelse’. Skazka betyder att något
sagts och uttrycket avser en muntlig utsaga. Gemensamt för begreppen
pis’mo och skazka är att de via sina betydelser existerar, eller har existerat, i
egenskap av fiktion såväl som av autentiska dokument. I detta sammanhang
föreligger bägge även som litterära fakta och följaktligen också som genrer.
I ”Sagan om tsar Saltan” aktualiseras båda begreppen. Det sker genom
textens genretillhörighet och genom den brevväxling som i sig utgör kärnan
för textens intrig. Det skrivna manifesteras vid sidan av brevet också via det
faktum att texten är nedskriven. Det muntliga stoffet har fixerats och
bearbetats genom skriften. I samband därmed har den folkliga, muntligt
traderade sagans rörlighet gått förlorad. På så sätt inlemmas ”Sagan om tsar
Saltan” i den litterära sagans och samtidigt även i skriftens tradition.
201 Jfr slutet på Evgenij Onegin.
60