Untitled - Doria

Ночью царствуют стаканы,
Мы же – то смертельно пьяны,
То мертвецки влюблены.
В самом деле, милый, жду тебя с отверстыми объятиями и с откупоренными
бутылками. […] До свидания мой милый.
А.П. 195
(Var hälsad, Vulf min vän!/ Kom hit på vintern,/ Och släpa med dej Jazykov,
poeten/ Då och då vi rider ut/ skjuter med pistol/ Min kruslockige broder Lajon/
(Inte förvaltaren i Michajlovskoe)/ För med en verklig skatt till oss…/ Vaddå? –
en låda full med flaskor./ Då ska vi festa om, Seså!/ Ett underverk – anakoretens
liv!/ I Troegorskoe tills det blir natt,/ Och tills det dagas i Michajlovskoe;/
Dagarna ägnas åt kärlek,/ Om natten härskar glasen,/ Och vi – än är vi druckna till
döds,/ Än dödligt förälskade.
Jag väntar faktiskt, kära du, med öppna armar och uppkorkade flaskor […] På
återseende, kära du. A.P.)
Brevet till Vul’f är ett typiskt ’vänbrev’ (družeskoe pis’mo) avfattat i
familjär stil enligt uppfattningen om brevskrivande som ’prat på papper’.
Det utformar sig också till en dikt i anakreontisk anda, 196 som lekfullt
betonar vänskapen, drycken och förälskelsen. Från att ha varit ett privat
meddelande införlivas texten i den övriga poetiska produktionen och blir
offentligt. 197
Det personliga brevets litteraturblivande innebar att den privata sfären
offentliggjordes utan att det intima tonläget för den skull gick förlorat, ett i
sig till synes paradoxalt förhållande. Dessutom kom brevet att uttrycka ett
motsatsförhållande. Tillhörigheten i den utomlitterära sfären konfronterades
nu med anspråk på litteraritet. Man kan därför säga att brevet i egenskap av
litterärt faktum använder sig av i huvudsak två kodsystem.
I anknytning till den autentiska brevväxlingen (den icke litterära) kan
den legitimerade perlustrationen vid denna tid inte förbises. Knappast
oväntat resulterade den i uppkomsten av så kallat aisoposspråk vilket
innebär ett allegoriskt uttryckssätt där de införstådda begriper textens
egentliga innebörd medan den oinvigda uppfattar den som en oskyldig
redogörelse. Redan under sin förvisning till södern, i början av 1820-talet,
195 Brev 95, Puškin A.S. Pis’ma t. I (1926) 1989–1999: 90.
196 ”In the European tradition the poetry of joyful drinking bears the name of its legendary founder
Anacreon, the prototypical singer of convivial merrymaking, particularly of the sensual pleasurers of wine,
love and women.” Se vidare Gutkin I. ”The Ethics and Poetics of Drinking and Joy: The Anacreontic Triad
from Lomonosov to Pushkin”, Elementa. Journal of Slavic Studies and Comparative Cultural Semiotics
3(3) 1996: 97.
197 Jfr Chodasevič V. ”Stichi i pis’ma”, Sobranie sočinenij v četyrech tomach t. 3 1997: 474–479.
57